Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 5, Maj - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
DAGBOKEN.
TEATER.
. STOCKHOLMS TEATRAR.
K. Dramatiska teatern.
Maj 12. Dagen gryr. Historiskt skådespel i 4
akter af Frans Hedberg.
> 22. Elevskolans offentliga öfning.
Vasateatern.
Maj 2. Ett silfverbröllop. Lustspel i 3 akter af
Emma Gad. (Repris. Gästspel af herr
Sophus Neumann.)
Arenateatern.
Maj 12. Med Sveriges allmoge. Skådespel i 4
akter. Svenskt original.
» 25. Lilla helgonet. (Repris. Gästspel af fru
Hilda Castegren.)
Djurgårdsteatern.
Maj 20. Jorden rundt på 80 dagar. (Repris.)
Spelåret lider mot sitt slut, och
hufvudstadens döda teatersäsong står för
dörren. Direktör Ranft, hvilkens spelår lika litet
har något slut som hans framgångar tyckas
hafva det, har redan stängt dörrarne till sitt
Thaliatempel inom stadens hank och stör och
i stället öppnat såväl Djurgårdsteaterns
deux-battanger som Arenateaterns väldiga
inkörsportar. Arenateaterns inledningsstycke var
ägnadt samma stora fosterländska minne som
å de »kungliga» scenerna framkallat
säsongens sista nyheter; men till tiden föregående
Gustaf Vasa-programmen kom herr Sophus
Neumanns gästspel å Vasateatern — och det
får ej förbigås i en revy af detta slag.
Sophus Neumanns hela styrka som
komisk skådespelare kom ej till synes vid detta
gästspel — det måste medgifvas. Han
behöfver verkligt burleska uppgifter, och
därför att han alltid är roligare än hela sin
omgifning behöfver han en afgjordt
dominerande hufvudroll, där det blifver på sin plats
att tillåta sig alla möjliga roliga puts, att
»skjære ansigter» och lägga till roligheter,
med ett ord att hopa detaljerna.
Grosshandlaren, nej förlåt, etatsrådet Selby blifver i herr
Neumanns framställning en hufvudperson, men
han är det svårligen i handlingen, och den
goda smaken kan häri få ett vapen mot den
förträfflige skådespelaren. Men är han icke
obetingadt rolig, bereder icke hans
godmodigt och bredt leende uppsyn med den
trofasta, barnsligt hängifna blicken, som är hans
enda vapen i kampen om hustruns kärlek
och förlåtelse, mot svägerskans
moralpredikningar, en högtid af nöje, är icke det
rörliga, kvicka, slagfärdiga lynnet
oemotståndligt smittsamt? Tänk då, om vår publik fått
se honom i någon riktig Neumanns-roll, bland
hvilka Moliéres Argan kanske står främst!
Det förebådas ju nu ett förnyadt gästspel i
denna och andra uppgifter; publikens
frekvens, som var i stigande under de aftnar
»Ett silfverbröllop» gafs, och den glada
stämning, som rådde i salongen, tyckas ställa vissa
garantier för detta.
Våra teatrars deltagande i det nyss firade
400-års jubileet af Gustaf Vasas födelse
medförde inga tilldragelser af framstående
konstnärlig betydelse. K. dramatiska teatern gaf
ett historiskt drama af äldre datum, Frans
Hedbergs »Dagen gryr», och jag har hört
berättas, att i det lifliga bifallet vid
premiè-ren på själfva jubileumsdagen spårades en
varm fläkt af patriotisk hänförelse. Sådant
var emellertid ingalunda fallet samma afton
på k. operan. En del af skälen härtill kan
ju sökas i galaföreställningens publiks
kosmopolitiska och högdraget blaserade
sammansättning, en annan del i att det väldiga,
imponerande Vasaminnet ej står så högt i kurs
för närvarande i det allmänna medvetandet
som Gustaf II Adolfs eller Karl XII:s —
men en hufvudanledning till publikens kyliga
hållning är nog att söka på andra sidan
ridån. Ej så att förstå, som hade
festprogrammet varit särskildt dåligt, men det verkade
kyligt. Jag tänker härvid på dess
kvasidra-matiska del, operan »Gustaf Vasa» faller ej
inom ramen för dessa meddelanden. Denna
samling »tablåer och scener» hade det felet
att icke vara scener och icke vara tablåer.
Det var ett försök att sammangjuta den
orörliga, stumma tablån med den sceniska hand;
lingens rörlighet och tal hos somliga i taflan
förekommande personer, och det försöket är
i sig själft ett oting, hvilket nu klarligen
bevisades af t. ex. »Afskedet från riksens
ständer». Det hela var fantasilöst och torrt hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
