Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 6, Juni - Nytt från Danmark. Af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
DAGBOKEN.
författaren med en händighet och ett humör,
som icke tolerera några döda punkter, och
med en konstnärlig frihet, som på oss
svenskar verkar rent af imponerande, byggt en i
sitt slag alldeles klassisk pjes. Den handling
och de människor, med hvilka han rör sig,
stå alla i humorns lägsta rangklass; men den
naiva oförbehållsamhet, med hvilken han midt
för våra ögon låter dem vända ut och in på
hela sin gemytligt osnygga lilla värld, är
oemotståndligt roande, och han har förstått att låta
dem hålla på därmed exakt så länge, som vi
kunna stå ut med spektaklet. Om denna
pjes hade longörer vore den onjutbar.
Spelad i den rätta tonarten måste den
ovillkorligen göra lycka från scenen. Om
Kierkegaard då lefde och sutte bland
åskådarne i salongen, skulle den bereda honom
nästan lika mycket nöje som han fordom
hade af Scribes »Les premières amours».
»Doktor Ix» af Karl Larsen gör ett
mycket sammansatt och mycket svåranalyseradt
intryck. Det är en bok, som icke hvar och
en genast blir klok på, en bok, förefaller det
mig, sådan som en högt begåfvad man
skrifver den, då han absolut skall skrifva en bok,
och då han icke vet sin lefvande råd hvad
han skall skrifva den om, men det oaktadt
under arbetets gång blir intresserad af hvad
han har för händer. För känsla och fantasi
•— om man nu skall följa den traditionela
indelningen af själsförmögenheterna — har
alltså denna bok naturligt nog blifvit en
tämligen mager kost; men rent intellektuelt är
den däremot i hög grad fängslande.
Doktor Ix kommer resande, ingen vet
hvarifrån eller i hvilket ärende, till en af
badorterna på Sjællands kust och gör där diverse
flyktiga bekantskaper, bland hvilka han i
synnerhet odlar d:r Falk, en framstående
kulturhistoriker, och den vackra, rika och
distingerade fröken Margreta Holk. D:r Ix
intresserar alla, med hvilka han kommer i
beröring — han har varit öfverallt, vet allt
och kan tala om allt -— och själf intresserar
han sig också nära nog för alla, ehuru som
sagdt mest för d:r Falk och fröken Holk.
Han har med det djupaste intresse läst ett
af den förres förträffliga arbeten och har
därunder gjort den iakttagelsen —• säger han
till Falk — att det under denne historiker
egentligen döljer sig en poet. Och är det
icke noga räknadt synd att gå förbi sin egent-
liga kallelse? D:r Falk är för ögonblicket
förälskad, nämligen i Fröken Holk; han är
följaktligen mera än någonsin böjd för den
uppfattningen, att det egentligen döljer sig
en poet i honom, och börjar oförtrutet skrifva
vers. Hvad fröken Holk beträffar, sjunger
hon briljant, då hon är disponerad; i sin
första ungdom studerade hon i Paris och
drömde om ett lif som konstnärinna. En
gång då d:r Ix ackompanjerar, hvilket han
gör med mästarehand, sjunger hon mera
storartadt än någonsin — därtill bidrar möjligen
den omständighelen att hon är förälskad,
nämligen i Falk —; d:r Ix komplimenterar henne
och väcker hennes konstnärssamvete: har man
rätt att gå förbi sin kallelse? Nej, det har
man icke, det inser hon nu, och då d:r Falk
i sin nya uppenbarelseform som poet slår
mindre an på henne än förut, bestämmer hon
sig för att icke älska någon annan än sin
konst. Dessa två människor, som just tycktes
bestämda att bilda ett det mest utsökt
distingerade menage, och som — hvem vet —
kanske till och med skulle ha kunnat göra
hvarandra en smula lyckliga, blåsas nu i sär
hvar och en åt sitt håll; den ena blir en
poet — vi ha rätt att tänka oss honom hur
framstående i facket som helst — den andra
en resande diva . . . Och d:r Ix, ja d:r Ix
reser sin väg, sedan han nu »har bragt sina
affärer där på platsen till ett lyckligt slut».
Så epilogen: Den ende, som sedan i
Köpenhamn kunde berätta någonting om d:r Ix,
var förläggaren, konsthandlaren och
impressarion hr Bang-Hansen, som en gång hade
ett intressant samtal med Ix på en
passagerarebåt mellan Bremen och Lübeck. Midt
under samtalet försvann emellertid d:r Ix på
ett sätt, som gjorde hr Bang-Hansen både
förskräckt och förbluffad: han hade nämligen
i likhet med de flesta andra gått och trott,
att Ix var något slags människa, och så var
han helt enkelt ett tankeexperiment.
Det hela mynnar ut i ett hvasst och subtilt
löje, hvarvid den, som icke kan skratta med, får
skylla sig själf. Men bakom allt detta ligger
det likväl ett stycke af en filosofi, som
visserligen måste förkofra sig betydligt i
riktning af positivitet, innan den kan komma i
åtanke att studeras vid universiteten, men
som likväl har sina sidor ... Om man med
allvar förstår något positivt, då finner man i
denna bok icke ett allvarligt ord; eljest finns
där allvar nog, ty den gör intryck af att
vara skrifven från den region, som ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
