Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 7, Aug. - Konst. Drottning Kristinas tafvelgalleri. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
7 i
KONST.
DROTTNING KRISTINAS
TAFVELGALLERI.
Man kan säga, att det är en stor tur för
en konsthistorisk författare att, såsom
Olof Granberg, påträffa ett förut icke bearbetadt
ämne af så stort historiskt intresse som
»Drottning Kristinas tafvelgalleri på Stockholms slott
och i Rom», liksom det förut var för honom
att kunna vara så godt som den
konsthisto-riske upptäckaren och den förste beskrifvaren
af de många värdefulla arbeten af äldre
mästare, som i slutet af 1880-talet funnos i
svenska privatsamlingar; men man får icke
förgäta hvarken att han själf, ledd af ett
brinnande forskningsintresse, af egen drift
uppsökt dessa ämnen, hvilkas grundliga
genomforskande fordrat både tid, tålamod och
ekonomiska uppoffringar, ej heller att det är först
resultatet som bevisar, huru förträffligt ämnet
är valdt.
Konstens häfder i vårt land äro i så hög
grad historien om fosterländskt barbari och
utländskt kulturinflytande, att kännedomen
af den europeiska konsten i dess stora
strömningar är en oumbärlig förutsättning för
deras odlande och att det är särskildt
angeläget att lära känna, hvilka af den europeiska
konstens frambringelser som en gång funnits
eller ännu finnas i vårt land.
Sedda ur denna synpunkt, äga Olof
Granbergs båda viktigaste arbeten, »Les collections
privées de la Suède» och »Drottning
Kristinas tafvelgalleri», sin fosterländska uppgift
och betydelse. Den internationela betydelsen
af det förstnämda verket är redan från de
mest kompetenta håll erkänd, och hvad det
senare beträffar, torde erkännandet ej
uteblifva, då den bebådade franska upplagan i
sammandrag hinner utkomma. Med sitt vakna
minne för målningar och för beskrifningar af
målningar är författaren både snarfyndig och
skarpsinnig i uppställandet af hypoteser, dem
han dock ej utan stöd af empiriska bevis
låter gälla för fakta, och det är ofta denna
fyndighet att kombinera som först låter honom
finna den ledande tråden, om hvilkens
tillförlitlighet han därefter söker att förvissa sig.
Om ändamålet med sitt arbete uttalar sig
herr Granberg i förordet på följande sätt:
»Att utforska hvilka konstskatter af Kristina
utfördes ur riket, att erfara hvilka af de berömda
taflorna med de ryktbara artistnamnen som
voro äkta och hvilka som endast utgjorde
kopior eller skolarbeten, att utröna hvar i
utlandet Kristinas forna taflor, för länge
sedan skingrade från hvarandra, nu befinna sig
och att få rätt på om icke, i strid med gamla
traditioner, rester af Kristinas dyrbara galleri
ännu kunna i offentliga och enskilda
samlingar i vårt land uppvisas, har sedan mer än
tio år utgjort föremål för undertecknads ifriga
efterforskningar, hufvudsakligen fotade på förut
ej nog uppmärksammade arkivhandlingar ute
och hemma.»
En kortfattad redogörelse för resultaten af
herr Granbergs omsorgsfulla och skarpsinniga
undersökningar torde erbjuda något af intresse
för en större läsekrets än den, som har tillfälle
att taga kännedom om det i en dyrbar och
mönstergill typografisk utstyrsel framträdande,
med 48 helsidesbilder illustrerade och i endast
125 exemplar tryckta praktverket.
Oaktadt sitt ytterst lifliga intresse för allt
hvad som hörde till konst, kan drottning
Kristina dock svårligen räknas till våra stora
mecenater, ty hennes dyrbara galleri var
till den största och viktigaste delen krigsbyte.
I ett inventarium från 1652 upptagas 571 n:r,
under hvilka innefattades inemot 780
målningar. Bland dessa funnos, enligt fransmannen
Ogiers resebeskrifning, sådana som blifvit tagna
i krigsbyte af Gustaf II Adolf i Würzburg
och München, hvilket, hvad München-rofvet
beträffar, bekräftas af inventariet. Den allra
största delen af galleriet utgjordes emellertid
af den del af den kejserliga österrikiska
tafvelsamlingen, som vid intagandet af Prag den 26
juli 1648 föll i svenskarnes händer; härifrån
hemfördes ej mindre än 470 n:r (enligt
inventariet af 1652).
Till de under trettioåriga kriget vunna
konstskatterna kommo de, som tidigare voro i den
kungliga familjens ägo och af hvilka några
finnas i behåll i Nationalmuseum, samt
möjligen nya arbeten, som efter freden inköptes
från utlandet — någon visshet härom äger
man dock icke. Svårt är ock att uppdraga
en bestämd gräns mellan den samling, som
befann sig å Stockholms slott, och de arbeten,
som tillkommo i Rom eller annorstädes i
utlandet; men man är berättigad att antaga, att
de senare voro jämförelsevis fåtaliga och endast
i undantagsfall af någon betydelse. Enligt herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
