Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 7, Aug. - Konst. Drottning Kristinas tafvelgalleri. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
DAGBOKEN.
Granbergs kritiska katalog, i hvilken det
lyckats honom att följa samlingens flesta
nummer ända till deras nuvarande plats, ägde
Kristina bl. a.: af Correggio: »Danae och
guldregnet» (hos baron Alphonse de Rotschild
i Paris), »Leda» (i Berlins museum); at
Andrea del Sarto: »Leda med svanen»
(troligen i England); af Tiiiano: »Venus med
musslan» (i Bridgewater gallery i London), »De
tre människoåldrarne» (i Bridgewater gallery),
»1’Esclavonne» (af hvilken en kopia finnes i
Nationalmuseum; hos mr. Francis Cook i
Richmond); af Paolo Veronese: »Venus
begråtande Adonis’ död» (i Bridgewater gallery),.
»Hermes, Aglauros och Herse» (i
Fitzwiiliam-museum i Cambridge), »Mars afväpnad af
Venus» (troligen i England), »Mars och Venus
förenade genom kärleken» (i Eremitaget i
Petersburg), »Styrkan åtföljd af visheten»
(troligen i England), »Mannen emellan dygden
och lasten» (troligen i England), »L’amour
heureux» (i Cobham-Hall i England), »Le
respect» (i Cobham-Hall), »L’infidélité»
(troligen i England), »Le dégoüt» (troligen i
England), »Europas bortförande» (i National
gallery i London); af Palma Vecellio:
»Porträtt af en dam» (i kejserliga museet i Wien?)
och »Porträtt af en doge» (i Bridgewater
gallery); af Paris Bordone: »Maria med
Jesusbarnet, Josef och Johannes» (i Bridgewater
gallery); af Giulio Romano: elfva kartonger
öfver ämnen ur den antika mytologien och ur
Roms historia (2 af dem i National gallery,
de öfriga troligen i enskild ägo i Paris); af
Tintoretto: »Kristus och den klentrogne
Tomas» (troligen i England) och »Porträtt af
två unga hertigar af Ferrara» (troligen på
Castle Howard i England); af Spagnoletto:
»Filosofen Herakleitos» och »Filosofen
Demokritos (båda i Cobham-Hall); af Rubens: »De
fyra flodgudarne (i kejserliga museet i Wien),
»Scipios ädelmod» (brann upp 1836 i London),
»Tomyris låter doppa Cyrus’ hufvud i blod»
(i Cobham-Hall), m. fl.; af Jacob Jordaens:
»Silenus åtföljd af en satyr och en backant»;
af van Dijck: tre porträtt, o. s. v. De
taflor, som i de gamla inventarierna tillerkännas
Mantegna, Michelangelo, Durer och Holbein, hafva
icke kunnat identifieras, liksom ej heller
Gior-giones »Herodias med Johannes döparens
hufvud», och Raffaellos »Madonna del passegio»
(i Bridgewater gallery) samt Giorgiones »Petrus
martyren» (i National gallery) hafva af den
moderna kritiken förklarats för oäkta.
Jag har riskerat att trötta läsaren med
denna långa förteckning, som lätt hade
kunnat göras dubbelt så lång, ty jag har ej
kunnat på något annat sätt gifva en föreställning
om det oerhörda värdet af dessa
konstskatter, som för en kort tid funnits inom våra
landamären.
Begreppen monark och ståt voro ännu på
1600-talet så föga åtskilda, att Kristina efter
sin afsägelse opåtaldt fick medföra allt hvad
hon ville af Prag-rofvet. Hon tog också den
största och bästa delen, däribland de
italienska och flamska målningarna, men
kvarlämnade de gammal-nederländska och tyska. Det
har först nyligen af herr Granberg (i
»Konst-storiska studier och anteckningar», Sthlm
1895) bevisats, att vi ännu i våra offentliga
samlingar äga kvar åtskilliga af de senare.
Ett skimmer af söderns skönhetslif hade
för en kort tid lyst öfver Norden med en
stark och främmande glans. Det hörde icke
hit, och det hörde oss icke till. Med orätt
hade det kommit oss i handom, och med orätt
blef det oss fråntaget.
Den viktigaste tillökningen af galleriet efter
Kristinas ankomst till Rom var utan tvifvel
Velasquez’ porträtt af konung Filip IV af
Spanien — efter all sannolikhet en gåfva af
Filip själf.
Efter Kristinas död tillföllo hennes
konstskatter universalarfvingen kardinal Decio
Azzo-lini, som afled samma år. Dennes arfvinge
och brorson Pompeo Azzolini sålde
samlingarne till furst Livio Odescalchi, en brorson
till påfven Innocentius XI. Furst Baldassare
Odescalchi-Erba, som i sin ordning ärfde dem,
sålde dem 1721 till hertig Philippe af
Orléans, och genom dennes svagsinte son her
tig Louis gingo de i arf till sonsonen, den
bekante Philippe Egalité. Franska
revolutionen söndersplittrade, såsom så mycket annat,
äfven drottning Kristinas i öfver hundra år
efter hennes död ännu bestående tafvelgalleri.
Genom olika mellanhänder vandrade den ena
delen af samlingen efter den andra öfver till
England och såldes under loppet af några år
på auktioner eller under hand. Somligas af
taflornas öden förlora sig därefter i det
obekanta, men för flertalet af dem har herr
Granberg lyckats påvisa deras nuvarande
plats och därmed till det sista fullföljt
rekonstruktionen af detta vårt konsthistoriska
stormaktsminne.
K. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
