Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 8, Aug. - Litteratur. Julius Lange. † den 20 augusti 1896. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
2 Årg. 1896. Bilaga till ORD OCH BILD. N:r 8, Aug.
LITTERATUR.
JULIUS LANGE.
† den 2 0 augusti 1896.
Det är på det empiriska tänkandets
områden som Danmark i våra dagar äger sin
öfverlägsenhet öfver grannländerna. Det är
på dessa områden som man där träffar namn
af civilisatorisk betydelse. Och till de
främsta af dessa namn hör Julius Langes.
Julius Lange ägde en omfattande, stort
formad ande. Han var en konsthistoriker,
som från början »såg med ögon» (Carlyles
uttryck), som skapade sin egen metod och
som, tack vare denna, tillfört konsthistorien
viktiga upptäckter — ej sådana vetenskapens
nouvelles à la main, som våra dagars forskare
mest söka efter, utan en rikt utrustad och
historiskt långsynt andes upptäckter af
sammanhang de olika företeelserna emellan, af
förgreningar, frändskaper och rötter ned
genom århundraden och årtusenden.
I företalet till »Billedkunst» yttrar Lange:
»En sak må det vara mig tillåtet att uttala,
emedan för det sjunde och sista ingen kan
veta det utom författaren, nämligen att aili,
som här meddelas, beror på kännedom i
första hand om ämnena. Grundvalen är
allehanda anteckningar, gjorda på platsen
framför själfva konstverken. Från min egen
ståndpunkt betraktar jag det egentligen som
öfverflödigt att säga detta; det borde i alla fall
vara själfklart. Väl kan man också öfversätta
eller i andra hand meddela andras intryck,
skildringar och domar; men då måste man
tydligt angifva, hvad som är verkligt
författareskap och hvad som icke är det.»
Denna vetenskapsmannens
själfständighetsförklaring är att förstå alldeles efter orden.
Det skulle för Lange varit större möda att
återgifva en annans tankegång än att fullfölja
sin egen. Om det sätt, hvarpå konsthistorien
hittills arbetat, hade han sina egna kätterska
meningar. Han har karakteriserat det såsom
hufvudsakligen ett katalogarbete, motsvarande
det faunistiska arbetet inom zoologien och
det floristiska inom botaniken. De historiska
resultat, som vinnas genom att uppvisa, att en
tafla är målad af Bramantino, en annan af
Vincenzo Foppa o. s. v. intressera honom i
och för sig icke synnerligen mycket, och då
Morelli studerar formkarakteren i ett arbete
allenast för att kunna gifva det ett riktigt
mästarenamn, går han enligt Langes
uppfattning förbi själfva sakens kärna. När Lange
studerade framställningarne af den mänskliga
gestalten — och detta var hans lifs studium
— studerade han historien om människan,
sådan konsten ser henne — en sida af det
mänskliga själfmedvetandets historia —, och
hos konstnären studerade han hans
lifsför-hållande till konstverket, endast för så vidt som
det funnit uttryck i de gestalter han
framställt, i deras helhet så väl som i deras
enskildheter. Han studerar konsthistorien icke
för individernas skull utan för att förstå
halten af deras verk och deras ämnen. För ett
sådant studium är katalogen icke målet utan
blott ett medel till historisk vägledning.
Naturvetenskapen har länge sedan på
grundvalen af den systematiska öfversikten af
arten och släkten funnit nya uppgifter i det
komparativa studiet af djurens och växternas
anatomi och fysiologi och tror sig först
genom iakttagelse af huru samma drag formar
sig hos olika arter och släkten riktigt kunna
förstå organismens byggnad i förhållande till
dess lifsbetingelser, ja till och med förstå
evolutionen af hela den organiska världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
