Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Runebergs värld. Af Werner Söderhjelm. Med 14 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 WERNER SÖDERHJEI.M.
runebergs fader.
nat, om än så långt skede af hans lif —
hans sinne var nu mjukast och
mottagligast och hans diktningslust
utomordentligt färdig till befruktning. Två år
vistades han i Saarijärvi och Ruovesi
socknar i norra Tavastland, i hjärtat af det
finska Finland, där ödemarksskogarna äro
tystast och vidast, de slingrande,
ändlösa, holmfyllda vattnen vackrast,
befolkningen fattigast och till sitt lynne mest
utprägladt finsk: segast, envisast och
fåordigast. Huru allt detta verkade på
honom, har han närmast skildrat i sin
uppsats »Några ord om folklynnet,
sederna och lefnadssättet i Saarijärvi
socken», hvilken själf är en dikt, buren af
genomträngande stämning och redan i
stilens tyngd återgifvande intrycket af
furumoarnas mörker och folkkarakterens
döfva inbundenhet. Denna naturs poesi
och återljudet af ödemarksfolkets djupt
originela runodikt klingar genom det
bästa af hans lyrik. Typerna han här
mött eller i första hand hört skildras
äro bland dem, som senast skola
förglömmas i hans diktning och främst gjort
honom till finsk nationalskald — bonden
Paavo, Algskyttarna, Tomas Hanes
söner och flere af Fänrik Ståls figurer.
Allt detta förde han med sig, när han
återvände till Åbo. En del tog form i
dikten »Älgskyttarne», hvars första
bearbetning »Älgjakten» härrör från denna
tid. Det öfriga trängdes tillbaka af
annat, främst studierna och sedan en läng
förlofning. Men denna gaf fart och
lyftning ät Runebergs lyriska produktion,
hvilken nu blir mycket mera omedelbar
än i tidigare försök och i sina bästa
alster sammanbinder hans hjärtas hela
rikedom med den skärgårdsnaturs friskhet
och leende fägring, i hvars sköte hans
kärlekslycka spirat opp.
Helsingforstiden blir ynglingens
utvecklingstid till man. Med giftermålet
begynner kampen för brödet, som blir rätt
allvarsam och i hvilken de vanliga
vapnen, lektioner och inackorderingar,
måste anlitas. Ljusare är det andliga
lifvet. Inom Runebergs
Helsingfors-decen-nium faller början af den stora
nationela väckelsen, och de, som med honom
gå i spetsen, Snellman, Lönnrot,
Cyg-næus, Nervänder, äro hans närmaste
vänner. Jämte dem stiftar han finska
litteratursällskapet och hälsar i Kalevalas och
Kanteletars utgifvande den första, väldiga
frukten af dessa nya sträfvanden. Med
dem och andra bildar han
»lördagssällskapet», en härd, den enda i
hufvudstaden, för humanistiska
bildningssträfvanden i högsta mening. Hans
»Bonden Paavo» ser dagen i den första
diktsamlingen af 1830, två år därefter öppna
»Älgskyttarna» för landets svensktalande
en ny syn på deras finska bröder;
»Grafven i Perho» väcker glömda genljud af
hvad detta folk i sin sista strid förmått,
och »Hanna» skildrar kärlekens ungdom
och Finlands midsommar som ingen dikt
förr. Under en femårig, outtröttlig
verksamhet som publicist står Runeberg
allmänheten nära och uttalar sig i en mängd
bildningsfrågor. I det akademiska lifvet
blir han högt uppburen både som lärare
och kamrat. Ät olika håll har således
under denna tid hans håg riktats, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
