Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Runebergs värld. Af Werner Söderhjelm. Med 14 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
WERNER SÖDERHJEI.M.
fru fredrika runeberg.
land: det afsomnade 1872 vid
hundrafemtio års ålder. Men det är icke blott
detta som gör att epitetet »f. d.
Borgågymnasist» alltid tyckts mig hafva en
viss doft af vacker tradition och
vördnadsvärda minnen; det är också emedan
Runebergs ande under så lång tid tryckt
sin prägel på detta läroverk. Det är
liksom, när vi höra någon kalla sig
»gammal Borgå-bo», det genast ger oss en
halft afundsam förnimmelse af att han
vistats i Runebergs närhet.
Runeberg hade ett för den tidens
småstadsförhållanden stort och prydligt hem
i Borgå, sedan han i början af
femtiotalet köpt den gård, hvilken nu som ett
nationalmonument tillhör finska staten
och där hans boning under en längre tid
omfattade flera rum än som nu visas.
En lummig trädgård gaf skugga om
våren och frukt om hösten och blef för
de sista tio åren af Runebergs lefnad
hans enda gröna sommarfröjd. Ute som
inne bar allting märken af hans makas
ömt vårdande hand. I omsorgen om
träd och blommor var hon Runeberg en
lika trogen och kunnig medhjälparinna,
som hon varit det i hans arbete, särskildt
då han redigerade Helsingfors
Morgonblad, och som hon blef för honom en
hängifven vårdarinna och ett oumbärligt
sällskap under hans långa sjukdom. Hon
var från början icke glad till sitt lynne;
starkt tilltagande döfhet och på slutet
sorgen att se sin make kroppsligt bruten
stämde ytterligare ner hennes håg, och
hon kunde i vemodiga ögonblick
anförtro åt någon väninna, hvad som tyngde
hennes sinne. Man har begagnat sig af
dylika utgjutelser i bref till att därur draga
slutsatser, hvilka kulminerat i ett
likställande af fru Runebergs lott med Carlyles
hustrus. För att inse skefheten af en
sådan uppfattning behöfver man —- om
äfven muntliga vittnen skulle saknas —
endast hafva sett Runebergs brefväxling
med sin hustru och några andra bland
hans handskrifter förvarade stumma
vittnesbörd. Där finnes till exempel en
vacker, sorgmodig strof af fru Runeberg, i
hvilken hon klagar öfver att icke ens
pingstens ljusa tid kunnat skingra
hennes tunga tankar; därunder har hennes
make skrifvit en annan strof med de mest
kärleksfulla, nästan faderligt varma ord
till tröst. Från hans sjukdomsdagar
finnas där några små lappar, öfver hvilka
hans vänstra hand trefvat sig fram, med
möda sökande att på dem fästa enstaka
ömhetsord till den, som satt vid hans
sida och hade lika svårt att höra, som
han att tala. Och mycket annat ännu.
Ur dessa gulnade blad tyckes mig stiga
en stämning, som icke kan vara osann,
en bild af mycket lidande, men af stor
resignation och bottenfast, tacksam och
hängifven kärlek. Dock, detta är
förhållanden, som snart, när Runebergs
biografi föreligger fullständig, skola från
kompetentaste håll få sin rätta
belysning.
Särskildt om somrarna blef
Borgåtrakten Runeberg kär. I trettio år bodde
han på samma ställe i denna skärgård,
i en leende och lummig natur med halft
-inlands-, halft hafstycke, och påmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
