- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
11

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Runebergs värld. Af Werner Söderhjelm. Med 14 bilder - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FKÅN RUNEBERGS VÄRLD. IS

måste resa sig bakom hvarje målning,
vore den i detalj än så lustig, af
händelser och personer från detta krigs dagar.
Eller trängde sig redan »Julkvällens»
ämne på honom och lockade med sin högre
och ideelare stämning.

Äfven detta poem — det första större
stycke Runeberg skref i Borgå -— är,
skulle jag tro, i grunden framsprunget
ur det förråd af motiv, som han samlat

sittande på sängens halm i fänrikens
stuga. Ty om också familjemålningen tar
ett stort rum, om också den sextonåriga
Augusta är skildrad med lika mycken
förkärlek som förtjusande finhet, så förblir
dock gamle Pistol den egentlige
hufvudpersoner så har dock det, som skalden
främst velat, varit att ställa den gemene
soldatan sida vid sida med befälet i
krigsminnenas pantheon och landsmännens
medvetande och visa, att officeraren
ansåg sig med blodsband fäst vid soldaten

som delat mödorna och därför måste
dela äran. Huru säkert och kraftigt äro
icke just de linier tecknade, ur hvilka
majorens bild stiger fram! Och bleknar
icke slutligen, när man tänker på
diktens gång, allting, kaptenskans stilla sorg
och Augustas glädtiga tröstesånger,
turkiska kriget, Pistols berättelser och
kaptenens återkomst, för de några få
strålande rader, hvilka tolka majorens käns-

lor, när Pistol vägrar att äta hans
erbjudna nådebröd:

Sagdt: men i högre gestalt sig reste den ädle
majoren,

fullare svällde hans barm, och hans blick,
förklarad och manlig,
mätte soldaten; han teg, han kände sitt hjärta
förstoras.

Finland stod för hans själ, det kulna, hans
torftiga, gömda,
heliga fädernesland, och den gråa kohorten från
Saimens

stränder, hans lefnads fröjd, hans femtioåriga
stolthet,

borga från sjösidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free