Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En underbar man från vår storhetstid. Af Isak Fehr. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2
ISAK FEHR.
de, där han känner sig alldeles hemma.
Det är inom naturvetenskaperna. På
sina ytterst noggranna observationer af
svartmyllans tjocklek på Nordens
ättehögar grundar han sin åsikt om Nordens
bebyggande kort tid efter den
babyloniska forbistringen. Äfven här häpnar
man öfver hans utomordentliga
noggrannhet och flit; han har för att komma till
något säkert resultat undersökt och mätt
svartmyllans tjocklek på mer än tolf tusen
ättebackar, såsom han kallar våra
forn-grafvar. Äfven här är att märka, att
han på egen hand utletar lagar för
jordens utveckling hundra år innan någon
geologisk vetenskap fanns. Ett annat
mycket vägande och bevisande skäl för
sin åsikt om Norden såsom de
europeiska folkens modersköte och
uppfostrarinna finner han i runstafvarna, hvarvid
hans ovanliga insikter i astronomien
komma honom väl till pass. Grunddragen
af hans urvärldsdikt lyda så: Enligt
he-bréernas åsikt och heliga böcker
skapades jorden 4,000 år f. Kr. födelse, och
människans första boningsort, paradiset,
låg i Syrien vid Eufrats stränder; då
genomlefde människorna de två första
världsåldrarna, guldåldern och
silfveråldern. 1,600 år efter skapelsen, således
2,400 år f. Kr., fördärfvades
människosläktet genom syndafloden, ur hvilken
endast Noak med de sina räddades.
Hundra år eller något mera efter
syndafloden inträffade den babyloniska
forbistringen, som tvang folken att sprida sig
åt olika håll. Jag har redan enligt
Rudbecks egen teckning på titelvignetten till
Atlanticans första del visat, hur denna
spridning skedde. Jafets ättlingar
kommo således till Norden en tid efter den
babyloniska forbistringen d. v. s. omkring
2,200 eller 2,100 år f. Kr. födelse. Dessa
äro våra förfäder, som här i Norden
ge-nomlefvat de följande världsåldrarne:
stenåldern, kopparåldern, halfgudaåldern och
järnåldern samt först uppfunno
tideräkningen och skrifkonsten, nämligen
runorna, som äro de äldsta skriftecken. Från
Norden uttågade redan tidigt skaror, som
befolkade det öfriga Europa. Häraf
förklaras, att dessa folks språk, sagor och
sägner samt skrift ursprungligen härleda
sig från Norden. Dessa från Norden
utflyttade folk behöllo länge i sina sagor
ett dunkelt minne om sin härkomst.
Så finner man dessa minnen klarast
framställda hos Platon, som i sin teckning af
Atlantis gifvit en noggrann beskrifning
på Norden och dess folk, ehuru senare
skriftställare missförstått den, liksom äfven
skalder och historieskrifvare ej alltid
förstått de sägner och gåtor, de framställa,
hvilka endast för dem äro tydliga, som
känna förhållandena i de nordiska
länderna och det nordiska språket, de öfriga
europeiska språkens moder, samt
människorna här och deras seder. Först då
får man rätta synen på sammanhanget.
Här i Norden är allt sig likt, inga
plötsliga förändringar ha skett, då Norden ej
som andra länder förändrats genom
naturrevolutioner eller dess folk någonsin
underkufvats af andra folk. Så förtjänar
Sverige namnet Manhem eller Vagina
gentium, d. ä. folkens modersköte.
Detta är i ett mycket torftigt
sammandrag grundlinierna i Atlantican, som på
sin tid väckte Europas häpnad och
svenskarnes förtjusning. Den gamle lärde
Loccenius grät af glädje, när han fick
läsa början af detta verk. För att ge
någon föreställning om andan och stilen
i detta först öfverskattade och sedan
underskattade arbete har jag direkt ur
Atlantican utplockat några karakteristiska
ställen, som jag här vill meddela:
»Kan inte sanningen mitt verk försvara,
vill jag ingen bokstaf skall försvaras».
— »Omkring Gamla Uppsala har jag
räknat och pröfvat öfver 12,370 ättebackar.
Af de allra äldsta, hvilkas svartmylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
