Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - I myrornas trädgårdar. Af Gunnar Andersson. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
GUNNAR ANDERSSON.
bild. 6.
Samling af myrbröd, bildadt af de uppsvällda
hyf-ändarne af hattsvampen (Rozites gongylophorà).
Förstoring 150 gånger.
vårda sina plantager på sådant sätt, att den
mest petigt hållna japanska
miniatyranläggning blir en ovårdad mark vid
jämförelse med deras trädgårdar. Strör
man dem för vinden, plocka de upp
hvarje den minsta bit med samma
omsorg som de samla hop sina larver och
puppor, och flytta de, lämna de ej hvf
på hyf kvar af sin högt skattade
kulturväxt.
Denna kunna vi dock först riktigt
lära känna, då vi taga både den och dess
ägare under närmare skärskådande, låta
dem bygga, växa och bo inom
laboratoriets glasskålar och där utsättas för
af-slöjanden genom lup och mikroskop, för
plötslig belysning och annat mera som
blottar deras hemlif.
Tar man myrorna ensamma, kan man
gifva dem de läckraste blad som
sällskap inom glasklockans ensamhet, och
ändock dö de efter 2 à 3 dagar, eller
längst 8 —14, om de få rikligt vatten.
Sorgsna vandra de ikring, se på bladen,
klippa möjligen en enstaka bit från dem,
men låta den ligga orörd, sätta sig till
sist i den mörkaste vrån att invänta
hungersdöden. Helt annorlunda, om de till
sällskap i fångenskapen få någon del af
sin plantage. Strax börja de med
våldsam verksamhetsifver arbetet; med
största omsorg utrensas gruskorn, smågrenar
och andra främmande föremål. Dessa
uppläggas utmed kärlets mörkaste vägg,
till en för ljuset ogenomtränglig
beklädnad på densamma, och därefter kan
själfva trädgårdsanläggningen begynna.
Utmed det mörka partiet upplägges stycke
efter stycke, till dess det hela med sitt
virrvarr af små och stora gångar ligger
alldeles likadant som nyss ute i naturen.
Efter en dag eller två är arbetet slutadt,
och alla gå kring i gångarna och arbeta
med trädgårdens skötsel, med puppor
och larver. Alltjämt bäras emellertid
bitar från densamma ut på gödselhögen
invid väggen. Af svamp-hyferna utsugna
småpartier af de blad, som på sin tid
fulla af näringsämnen bäddades in som
en ny del i den fruktbara jordmånen,
någon enstaka död eller något annat,
hvars närvaro ej är förenadt med god
ordning, måste bort. Dag från dag
smälter dock trädgården tillsamman, det för
brukade bäres bort, men intet nytt bäres
in, och efter längre eller kortare tid
försvinner det sista trädgårdslandet; myrorna
sitta äter ensamma, och efter ytterligare
14 dagar har äfven den sista myran dött.
Lägger man dessförinnan några stycken
myrbröd, hämtadt från ett lifskraftig!
samhälle, in till dem och tar fram en myra,
försvinner denna snart nog men
återkommer inom kort i sällskap med de
öfriga, hvarefter allesamman taga sig ett
duktigt mål. Genom lämpliga
anordningar kan man direkt se, huru de gripa
och slita lös sina brödstycken (bilderna 6
och 7), fatta dem mellan frambenens fötter
och käkarne samt under
oupphörligt vridande och
vändande af densatrma
suga och sörpla i sig
innehållet till dess slutligen cle
sista resterna försvinna i
munnen. Det är till och
med möjligt att få dem
att äta både från en nål
och af »bröd» taget från
bild 7.
Myrbröd d. v. s. den
uppsvällda ändan
af en svamphyf i
220gång. förstor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
