Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - I myrornas trädgårdar. Af Gunnar Andersson. Med 9 bilder - Huru fröken Caroline blef min moder. Af Gustaf Wied. Öfversättning från förf:s manuskript af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
GUSTAF WIED.
bild 9.
Bladklippareinyrornas kultursvamp (Rozitcs
gongy-lophorä) fullt utvecklad. Ungefär 1/i af
naturliga storleken.
märkelse bevisas bäst däraf att den
liksom våra odlade arter kan »förvildas»!
Af bilden 8 finna vi, hur svampen dä
beter sig. Så snart myrorna plockats
bort, börjar den sitt lif i frihet,
myrbrödet försvinner, och inom två à tre dagar
ha hyfändarne vuxit ut, grenat sig och
utvecklat massor af fortplantningsorgan,
s. k. konidier, oftast af den form. bilden
8 visar. Svampen lefver åter sitt lif för
sin egen skull. Någon enstaka sällsynt
gång kan den äfven i fria naturen göra
uppror mot sina herrar och lyckas
utveckla sig så som dess egen natur
fordrar. Då fyller den de välhållna
gångarne och ur den fasta myceliemassa,
som bildas, skjuter småningom under ett
par veckor en hel samling af de
präktigaste »svampar» upp (bild 9). De
ståtliga stora »hattarne», skiftande från
vin-rödt till mörk purpur, stå där för några
korta dagar triumferande och fria på den
plats, där de så länge tjänat andras syften.
HURU FRÖKEN CAROLINE BLEF MIN MODER.
AF GUSTAF WIED.
Öfversättning från förf:s manuskript af ALGOT RUHE.
I "^OLJANDE tilldragelse har jag en
H gång uppleft i X-köping.
Jag kände mycket väl den
lilla älskliga gumman från mina täta
besök i staden. Jag visste, att hon bodde
nere i klostret och att hon för ett år
sedan hade förlorat en yngre syster, som
med henne delat ett litet dockhem på
två diminitiva rum med kök uppe i
Ruses stiftelse», som klostret vanligen
kallades.
Men hur i all världen jag hittade
på att fixera människan till den grad,
som jag tillät mig att göra, förstår jag
alls icke; ty man bör låta de döde hvila
i ro och de lefvande glädja sig öfver
sina döde. Men djäfvulen vandrar, som
skrifvet står, ständigt omkring bland oss
människor som ett rytande lejon.
På mina promenader i staden hade
jag ofta sett den lilla damen traska åstad
i sin svarta, något korta klädning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
