Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Reseminnen från Kreta. Af Sam Wide. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
sam wide:
herakleions hamn’ från 1.andsidan.
mängd intressanta saker från Kretas gråa
forntid. Sin högsta blomstring synes
landet ha haft under den s. k. mykeniska
tiden (ungefär 1500—iooo f. Kr.)
Under den historiska forntiden synes Kreta
ha stannat i utvecklingen. Oupphörliga
gränsfejder mellan de olika städerna
förlamade landets krafter och afskuro
detsamma från förbindelsen med den öfriga
grekiska världen. Af den grekiska
befolkningens starka nationela rörelser på
400-talet f. Kr. har Kreta blifvit oberördt.
Detta afspeglar sig äfven i de fynd,
hvilka samlats i Herakleions museum.
Medan den mykeniska och den därefter
följande s. k. »geometriska» epoken äro rikt
och mångfaldigt representerade, saknas
så godt som fullständigt föremål från
den egentligt klassiska tiden, då Atén
behärskade handeln i de östra
Medel-hafsvattnen. Af Aténs keramiska alster
från den tiden, de svart- eller rödfiguriga
attiska lerkärlen, ha högst ringa rester
anträffats i den kretensiska jorden. Först
i den hellenistiska och den romerska
tiden synes Kreta hafva återknutit
förbindelsen med clen yttre världen.
Kreta är ett öfvervägande bergigt
land, men mellan bergen ligga fruktbara
dalar, och i östra hälften af ön finnas
mer eller mindre kuperade slättbygder.
Af naturen är Kreta ett välsignadt land.
Dess fruktbarhet är stor, dess klimat är
åtminstone på slätterna och i dalarna
varmt och mildt. Den 6 februari år
1895 hade vi i Herakleion vid 8-tiden på
kvällen +22° Celsius -— en rätt försvarlig
sommarvärme i våra bygder! Den
kretensiska olivoljan är förträfflig och utgör
ett af öns bästa exportalster, vinet är
ypperligt och kraftigt samt alls icke
re-sineradt (kådabemängdt och
terpentinsma-kande) såsom vinet på det grekiska
fastlandet. Och köttet i Herakleion var en
riktig läckerhet för en person, som i
många månader vistats i det fattiga
Attika och fått lefva på det kött, som
tillhandahålles genom den atenska
torghandeln.
Men trots alla dessa förmåner kände
sig den grekiska befolkningen tryckt och
nedslagen. Man klagade öfver det
turkiska herraväldet, som grekernas
frihetssinne har svårt att fördraga, man
klagade öfver det dåliga myntet, de dryga
skatterna och de turkiska ämbetsmännens
trakasserier af allehanda slag. Man
önskade lifligt en förening med
konungariket Hellas, förgätande, att detta lands
finanser äro kanske ännu sämre än de
turkiska. Men friheten är kär, och när
allt kommer omkring, är den kanske den
högsta af detta lifvets förmåner.
Jag träffade bland de patriotiske
männen i Herakleions grekiska klubb en
gymnasialprofessor, som öppet sade mig, att
han föga trodde på Kretas framtida lycka,
äfven om det blefve ett fritt och
själfständigt land. Ty partiandan, menade
han, som trots turkiskt förtryck redan
splittrade den grekiska befolkningen,
skulle helt säkert blossa upp i full låga, när
Kretas befolkning en gång finge sin fulla
frihet. »Det är för sorgligt med oss
greker», tillade han, »att vi icke kunna
bära frihetens lycka».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
