Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Reseminnen från Kreta. Af Sam Wide. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESEMINNEN FRAN KRETA.
99
Det ser ut som om kretenserna nu
skulle vara på god väg mot sitt drömda
mål. Men vi må dock komma ihåg, att
de för nära 30 år sedan, efter upproret
1866 och de följande åren, voro komna
lika långt. Genom den »konvention»,
som Höga Porten då afslöt med
kretenserna, tillförsäkrades dessa hart när en
själfständig inre förvaltning under ledning
af en turkisk eller kristen guvernör, hvars
närmaste man skulle vara af annan
trosbekännelse än guvernören själf. Kreta
erhöll sålunda en egen folkförsamling,
bestående af 48 kristne och 32
muhamedaner. Men sin drömda lycka vunno
kretenserna icke ändå. Deras
frihets-älskande sinne, som visat sig så storslaget
i kampen mot turkarne, slog i fredens
dagar öfver i hätsk partianda, och de
kristne grekerna söndrades i skilda
politiska läger. Dessa inbördes strider
mynnade år 1889 ut i ett nytt uppror, hvars
utbrott påskyndades genom den grekiske
kronprinsens förmälning med tyske
kejsarens syster. De upproriskes drömmar om
en europeisk intervention till förmån för
Kretas införlifvande med Grekland fingo
därigenom näring. Upproret kufvades,
och sultanen upphäfde de viktigaste
punkterna af den omkring 20 år förut
ingångna konventionen. Jag för min del
kan icke i detta finna något
klander-värdt. Och låt vara att turkiske
ämbetsmän tidtals förtryckt den kristna
befolkningen -— jag kan dock icke värja mig
för det intrycket, att Höga Porten under
de sista årtiondena visat rätt stor
fördragsamhet mot de kretensiska
orostiftarn e.
Befolkningen i öns trenne städer,
Heràkleion, Canèa och Rètimo, har i
allmänhet förhållit sig jämförelsevis lugn
under de upprepade oroligheterna på
Kreta. Upprorshärden har mestadels
legat i den västra delen af ön,
förnämligast bland de råa och kraftiga »Sfa-
Ord och bild., 6:e arg.
retimo på kreta.
kioterna», hvilka bo vid sluttningarna af
det väldiga berget Asprovüno (Hvita
bergen). Trakten omkring detta berg
är ett riktigt alpland med bergstoppar,
där snön ligger kvar långt fram på
sommaren, med vilda klyftor, där
alpbäckarna störta ned, med hårdt klimat och
vilda djur samt människor, som tagit
intryck af den omgifvande naturen. Bland
dessa hafva de nyss omnämnda
Sfa-kioterna, hvilka mestadels äro herdar,
under tvenne århundraden utgjort
turkarnes farligaste motståndare, och deras
bragder i striderna mot turkarna hafva
ofta förhärligats i kretensisk sång och
saga.
Från Heràkleion företog jag en dag
en ridt tvärs öfver Kreta till det gamla
Gortyn, beläget pä öns södra sida. Jag
red tillsammans med min agojåt (ridsven)
öfver de östra utlöparne af det kolossala,
snöbetäckta Idaberget och anlände efter
8—9 timmars färd till byn Ajos Deka,
som ligger invid det gamla sagofrejdade
Gortyn och bebos af en kristen
befolkning. Här träffade jag en trakt, om
hvars bördighet man knappast kan göra
sig en föreställning, och en gästfrihet,
som man numera endast återfinner i
mera aflägsna grekiska bygder. Jag fann
här nästan något af den gamla åskådnin-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
