Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gallionsbilden. Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLIONSBILDEN.
Af JANE GERNANDT-CLAINE.
DRAGEN af aderton oxar, rullade
den tunga tältvagnen, som hela
natten kört öfver oländiga vägar,
uppför de gröna kullarne af en odlad
trakt. I spetsen för spannet sprang en
liten aplik varelse med skrämda och
förvillade rörelser; det var en buschmän,
som nyligen tagits till fånga och fått
förbli vid lif och lärt sig att styra det
främsta paret dragare med ett rep. Han
darrade i knävecken och sköt rygg, ty
pådrifvaren, en stor, stark kafiferyngling,
som gick vid sidan om djuren och lät
sin långa piska klatscha öfver deras
ryggar, roade sig med att kittla hans öron
med snärten. Uppe på vagnen satt en
hottentott och dinglade med fötterna, och
husbonden följde till häst. Han gaf
tecken att göra halt nedanför en kulle.
Solen hade gått upp öfver blåa berg, och
himlahvalfvet var en enda skylös glans,
i hvars genomskinlighet afstånden
förlorade sig. Långt bort i öster, vid foten
af bergen, lyste en liten stad med röda
tak, och enstaka, hvita hus lågo spridda
mellan ängar och fält, hvilka ångade af
nyplöjd mylla och där höga
eukalyptus-träd blandade sin skarpa doft med
morgonluftens värme. På andra sidan om
kullen såg man ut öfver milsvida slätter,
bevuxna med taggig mimosa, där de
svarte här och hvar utstakat en kraal,
Ord och bild, b:te årg.
genom hvars bristfälliga stängsel de
redan i gryningen släppt ut sin boskap.
Man spände oxarne från vagnen, och
buschmannen dref dem utåt markerna,
där de gingo att beta i frihet, och dolde
sig som ett jagadt villebråd bak deras
kroppar; — hottentotten ocb kaffern
kastade sten efter honom och skrattade,
med sedan vände de hvarandra ryggen,
ty deras ömsesidiga förakt var stort.
Den svarte hade att samla bränsle,
och den klippske hottentotten skulle laga
ett af vagnshjulen, som gått sönder.
Husbonden satt kvar i sadeln och
stoppade sin pipa; han såg sig icke om,
drog blott då och då ett eftertänksamt
bloss och kastade plötsligt om sin häst
och satte af i traf för att undersöka
trakten.
Under det bågformiga tälttaket var
allting tyst, men två kvinnor befunno
sig i vagnen. Den ena hvilade lätt
påklädd på en bädd af dynor, — det var
ett barn, närmande sig den första
ungdomen, men icke vuxen ännu att döma
efter lemmarnes spenslighet; den andra
var en gråhårig moder med bred rygg
och tunga, platta fötter, halft förlamade
af värk. Intet släktband förenade dem med
hvarandra — den lilla jungfrun var blott
trolofvad med den gamlas son. Hon låg
mycket stilla med korslagda händer, läp-
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
