Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
FREDRIK SUNDBÄRG.
Camillo Sitte i Wien, hvars bok: »Der
Städtebau nach seinen kiinstlerischen
Grundsätzen»1, vi skulle vilja
rekommendera till studium åt enhvar, som har
med hithörande frågor att göra. Den
följande framställningen afser att något
belysa de hufvudresultat, till hvilka
denne författare kommit.
Sittes afhandling är en jämförande
analys af äldre och nyare stadsplaner.
Vi nedlägga — så är hans tankegång —
ofta i vår tid enorma ansträngningar på
våra stadsbyggnader, och månget af våra
enskilda byggnadsverk kan t. o. m.
jämföras med de bästa, som äldre tider
skapat; — hvadan kommer då, att
totalin-trycket af våra städer är — det kunna vi
ej förneka för oss — så fruktansvärdt
frånstötande, medan de gamle mången gång
med långt mindre medel åstadkommit verk
som tjusa oss, utan att vi egentligen
kunna säga hvarför? Det måste ligga
någon hemlighet, några fördolda
vishetsregler i de gamla, till utseendet så
»oregelbundna» stadsanläggningarna. Låt oss
söka aflocka några af de erkändt
skönaste gamla stadspartierna hemligheten
af deras tjuskraft!
Författaren har lyckats öfver förväntan.
Till en början konstaterar han det
enkla faktum — »Columbi ägg» skulle
man kunna säga — att när man
bedömer en stadsplan ur estetisk synpunkt,
man icke har att fästa sig vid hela
systemet, ty detta uppfattar man aldrig i
verkligheten, utan endast vid de resp.
detaljpartier däraf, som man i hvarje fall
öfverskådas Det var just hvad de gamle
på grund af sin sunda instinkt hade klart
för sig, men som man i våra dagar
tyckes hafva förgätit.
De gamle frågade ej efter, huru
stadsplanen tog sig ut på papperet, och
detta kanske hufvudsakligen af det skäl
1 Wien; Carl Graeser 1889.
att de icke så mycket som vi arbetade
på papperet. — Vi ha i den föregående
historiken sökt karakterisera deras städer
såsom i stort sedt en naturprodukt eller
i alla fall produkten af en organisk
utveckling. — Deras bemödanden gingo i
hvarje enskildt fall ut på att i
verkligheten skapa för ögat tilltalande bilder.
Därvid leddes de af omsorgsfullt
bevarade traditioner, på hvilkas grund de
byggde vidare genom egna
erfarenhetsrön, och på detta sätt utvecklade sig en
verklig stadsplanskonst, en medveten
konst som finnes i deras skapelser trots
den skenbara planlösheten, en länge sedan
förgäten konst, som Camillo Sitte kraftigt
bidragit till att åter framdraga i ljuset.
Söker man kvintessensen af den
omisskänneliga motsatsen mellan våra dagars
stadsplaner och alla föregående tiders —
vi tänka oss i allmänhet i det följande
medeltidsstaden såsom typ för de gamla
städerna —, så finnes denna enligt vårt
förmenande just i det faktum, att våra
nya städer icke uppkomma såsom en
naturprodukt utan byggas efter en plan
uppgjord på förhand och uppgjord —
pà kammaren. Det är endast en nästan
oundviklig följd häraf, att systemet fått
träda i naturens ställe. Så småningom
glömmande de gamla traditionerna,
hvilka synts dem för krångliga, och
understödda af den för vår tid utmärkande
fantasilösheten, hafva de nye mästarne sökt
skönheten i systemet sådant det ter sig
på papperet. De hafva komponerat de
praktfullaste kombinationer af
geometriska figurer, rektanglar, kvadrater,
cirklar, trianglar, ja t. o. m. sexkanter (det
sistnämda har varit Chicago förbehållet),
utan att besinna, att det kanske först blir
en aflägsen framtid förbehållet att i
verkligheten sentera skönheten i deras
skapelser — den tid nämligen, då de nu
brukliga fortskaffningsmedlen aflösts af
ballongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
