Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 FREDRIK SUNDBÄRG.
åstadkomma en
ensemble af förträfflig verkan.
— Egentligen är det
obegripligt, att en plats,
så enkom gjord för
en monumentalbyggnad
som den midt emot
Vetenskapsakademien,
kunnat— allt under den
rådande kroniska nöden
för publika
byggnadsplatser — fortfarande
förblifva obegagnad.
Kompletterad med en
lämplig byggnad på
sydsidan och smyckad
med statyer1 i stället för den mera
praktiska attiralj, som nu upptager scenens
midtparti, skulle denna plats blifva en
verklig »Sehenswürdigkeit».
Om stadsbyggarne i våra dagar,
såsom Sitte visat, öfvergifvit de gamles
estetiska vishetsregler,så ha de dessutom
på samma gång förlorat den frihet, den
oregelbundenhet som, i trots af de förra,
är oskiljaktig från de gamles verk. Att
de gamla städerna äro rika på
oregelbundenheter veta vi alla, men — såsom
Sitte påpekar — dessa finnas äfven där
vi i verkligheten minst ana dem. Vi för-
vånas mången gång, säger han, då vi
på papperet fä se planen af en af den
italienska renässansens stadsplatser, som
i verkligheten föreföll oss så regelbunden,
ty därvid framkomma en mängd
oregelbundenheter, som vi aldrig observerat.
Just häri ligger finessen, hemligheten. Det
är dessa små friheter som sätta lif i
skapelserna af sten, som åt dem gifva något
mänskligt, det är, om man så vill, »den
försonande humorn», som finnes på botten
äfven hos de vid första påseendet mest
»korrekta» af dem; det är med ett ord
hvad som gör att vi aldrig tröttna pä
att betrakta dessa skapelser, ty vi finna
hos dem alltid någon ny sida1. Just
detta försonande element är det som vi
förgäfves söka i nutidens städer. Vi ha
bannlyst friheten, vi ha sält oss åt —
geometrien. (Slut i nästa häfte.)
1 Platsen var ifrågasatt för Linné-statyn.
1 På tal om den italienska renässansens
stadsmotiv säger Sitte: »Hvilken rikedom af effekter
dessa platser verkligen kunna bjuda, därom
öfvertygas man särskildt af fotografierna öfver S.
Marco-platsen och la Signoria i Firenze. I handeln
finnas mer än ett dussin olika utsikter från skilda
synpunkter, och hvar och en af dem ger oss en ny
bild, så att man för hvarje gång knappast skulle
tro sig hafva för sig ännu en bild af samma plats,
om man ej visste, att så vore. Må man en gång
försöka detta med en af våra linierade rätvinkliga
moderna platser, och man skall icke få tre bilder
af olika konstnärligt innehåll! ...»
AMALIENBORGPLATSEN
OCH MARMORKYRKAN
I KÖPENHAMN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
