- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
194

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIK SUNDBÄRG.

I94

och annan gång (och särskildt i nyaste
tid, i de fall, då man icke ansett sig böra
frångå traditionen) har genom denna hela
anläggningen mer eller mindre snedvridits.
Men ännu oftare har den i äldre tid
gifvit uppslag till originela lösningar och
pikanta kombinationer, hvilka förstärka
det pittoreska intrycket af det hela. I
alla händelser har man att i detta
förhällande söka anledningen till en stor
del af den oregelbundenhet, som är
utmärkande för de gamla kyrkornas
omgifningar.

Kyrkan var under medeltiden i
allmänhet icke, såsom nu, en enstaka
byggnad, utan snarare medelpunkten i ett
komplex af byggnader, såsom kloster,
kapitelhus, skolor o. s. v., alla mer eller
mindre sammanbyggda med hvarandra
och ofta äfven med angränsande hus.
Sålunda kom kyrkan att te sig liksom
invuxen i sin omgifning.1

Vi kunna ej här följa Sitte på hans
demonstration af olika länders mest
kända och beundrade kyrkoanläggningar, med
deras mer eller mindre rika apparat af
kapell, korsgångar, kloster med sina
fridfulla gårdsinteriörer, kyrkogårdar och
öppna platser. Med sorg måste vi
konstatera, att i vårt land det lilla af all denna
härlighet, som funnits, blifvit tämligen
omsorgsfullt undanröjdt, så att kyrkorna i
allmänhet stå där ensamma och
öfvergifna, beröfvade sina naturliga
dependen-ser. Några rester af dylika med
kyrkorna sammanhängande byggnader
kunna vi dock anteckna, såsom
klosterlämningarna invid Birgittas kyrka i
Vadstena, vid S. Peterskyrkan i Ystad,
fragmenterna vid S. Karin i Visby, o. s. v.
Fristående accessoarer till kyrkorna ha
vi bevarade på flere ställen, såsom i
Uppsala (Domtrapphuset), i Strängnäs m. fl.

1 Sitte anför, att särskildt af Italiens kyrkor
endast ett fåtal äro »fritt» belägna.

städer; Tyska kyrkan i Stockholm har
åtminstone delvis bibehållit sin ganska
vackra gårdsanläggning.

Att den religiösa konsten icke ligger
för vår tid lönar sig nog icke att
förneka: det röjes blott alltför tydligt af
det mesta, som på detta område
åstadkommes; det röjes af våra kyrkor, af
hvilka flertalet uppföras i en petrificerad
stil, som fått namn af gotik, men hvarur
hvarje spår af medeltidens ande —
liksom af ande i allmänhet — fördunstat;
det röjes äfven af sättet, hvarpå vi,
särskildt i städerna, placera dessa kyrkor.

Vanligen lägga vi dem, likasom våra
andra publika byggnader, i midten af en
eller ett par tomma rutor i schackbrädet.

Om vi äfven i afseende på läget ville
följa medeltida mönster, skulle vi
mången gång med fördel låta kyrkan bilda
ett komplex med byggnader sådana som
pastorshus, skolor o. s. v., hvilka,
underordnade under kyrkan, komme att för
henne bilda en infattning, som
förmedlade öfvergången till den profana
omgifningen och på samma gång gåfve ökad
pondus åt anläggningen. Men till ett
dylikt förfarande hålla vi oss för goda.
Så mycken religion tycka vi oss ändå
ha, att vi icke sammanbygga kyrkan med
andra hus; fritt skall den åtminstone
ligga, sedan må den bli hur som helst.
Medeltidsmänniskorna generade sig dock
icke alls för en dylik åtgärd, och det
fastän de helt visst hade bättre råd på
religion och därför också på penningar
till kyrkliga byggnader än hvad man nu
för tiden i allmänhet har. Men man
använde resurserna annorlunda: för att
kunna nedlägga största möjliga konst på
de partier af kyrkan, som af
lokalförhållandena anvisades såsom de förnämsta
och mest i ögonen fallande, var man nog
förståndig att spara sina krafter
beträffande öfriga partier, dem man kunde
gömma mot en trång gata, klostergård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free