Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I94
FREDRIK SUNDBÄRG.
i denna den ogudaktigaste af alla
omgifningar inpressa — en kyrka.
‡
Men — säger man — låt det nu bli
slut med estetiken! Uppgörandet af en
stadsplan är dock först och främst en
praktisk fråga. De stora platserna, de
breda gatorna och esplanaderna äro
nödvändiga för trafiken, hygienen och
brandfriheten, det regelbundna gatusystemet
för trafiken!
Vi måste inskränka oss till att i
största korthet söka besvara dessa
invändningar.
Hvad då först trafiken beträffar, så
är det åtminstone ännu icke bevisadt, att
denna bättre betjänas genom ett
»regelbundet» gatusystem än i allmänhet
genom ett som sluter sig till terrängen och
de historiska förhållandena. Skulle
emellertid dessa sistnämnda omständigheter
motivera en regelbunden planläggning,
vore det naturligtvis en galenskap att
afstå därifrån.
Men det är nu en gång en bestämd
skillnad mellan regelbundenhet och
pedanteri. Man behöfver endast afstå från
pedanteriet, för att göra en än så
regelbunden stadsplan estetiskt tilltalande:
endast en sådan bagatell som en liten
variation af gatubredden kan mången
gång vara tillräcklig för att sätta lif i
taflan1. Det fordras blott att den
estetiska känslan och förståndet finnes hos
den som uppgör planen.2
1 Detta kunna vi iakttaga exempelvis i AIalmö
inre stad. Flera af dess gator göra, äfven där de
mest äro bebyggda med moderna och icke
synnerligen intressanta hus, ett ganska mjukt och
omväxlande intryck just till följd af här och där
förekommande små utvidgningar eller förträngningar
och lättare buktningar i gatulinien.
2 En svensk stad, som oaktadt en på det hela
regelbunden planläggning är rik på pittoreska
motiv, är Nyköping, nyuppford efter ryssarnes härjning
1719.
Sitte ägnar en del af sin afhandling
åt trafikfrågan och visar, genom en
demonstration, hvarpå vi här icke kunna
inlåta oss, att trafiken mången gång
reder sig bättre i de gamla stadsdelarna,
trots de smala gatorna, än på de nya
väldiga esplanaderna, som korsa
hvarandra i alla riktningar, hvarvid i
knutpunkterna, särskildt på de så gärna
använda rundplatserna, ofta råder en
olidlig trängsel.
Hvad nu särskildt de svenska
städerna vidkommer, så gäller nog om
åtskilliga af Stockholms och de allra flesta
af landsortsstädernas nya gator, att
trafiken på dem icke står i någon rimlig
proportion till deras bredd. En
verkligen sorglustig anblick förete dessa
kolossala småstadsgator: tvenne rader
trälådor begränsa en oöfverskådlig yta
dålig stenläggning, en yta tillräcklig för
trafiken i en världsstad men här lifvad
af en åkare hvarannan timme.
I sammanhang med trafikfrågan står
den om möjligheten att lokalisera sig.
På tal härom medgifva vi gärna, att man
mången gång trasslar in sig i de gamla
städerna, helst när de blifva alltför
laby-rintiska. Vanligen äro dock dessa
städer så rika på karakteristiska
ögonmär-ken, att man snart finner sig till rätta
igen. I de moderna städerna däremot
är ofta den ena gatan och platsen så pä
håret lik den andra, att man kan gå
där i åratal utan att lära sig skilja dem.
Gud tröste den som på en sådan plats
glömmer ett gatunamn eller ett
husnummer! k
Lika litet som beträffande trafiken
är det bevisadt, att hygienens kraf skulle
under i öfrigt lika omständigheter, såsom
1 Om de moderna rundplatserna säger Sitte
bl, a.: »Som främling på en dylik sinnesförvirrande
karusellplats behöfver man blott en enda gång
vända sig 0111 för att genast hafva förlorat all
orientetering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
