Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I94
FREDRIK SUNDBÄRG.
värd långt större uppoffringar än de som
gjorts på anläggandet af öfverdrifvet
breda gator och esplanader, inklusive de
obligata trädraderna.
Vi ha med det senaste endast sökt
antyda, att äfven om vi i vår tid måste afstå
från illusionen att af vårs städer kunna
göra något i estetiskt afseende jämförligt
med de gamlas, det dock med litet god
vilja icke borde vara omöjligt att tillgodose
de praktiska kraf, som den moderna tiden
ställer på städerna, utan att behöfva
därför helt och hållet uppoffra alla estetiska
intressen1.
I få länder torde »det nya systemet»
haft att glädja sig åt större framgång
än just i Sverige, ett förhållande som
kan sättas i samband med
ingeniörskon-stens onekligen höga ståndpunkt i vårt
land och det däraf samt af svenskens
naturel orsakade företräde man hos oss
1 Ml det tillåtas oss att här anföra några
af-slutningsord af Sitte:
»Af hela denna framställning torde med
tillräcklig tydlighet framgå, att det alls icke är
nödvändigt att komponera moderna stadsplaner på det
schablonmässiga sätt, hvarpå det vanligen sker, att
det alls icke är nödvändigt att därvid afstå från
alla konstens skönheter, allt hvad gångna tider åt
oss efterlämnat. Det är icke sant att den
moderna samfärdseln tvingar oss därtill, det är icke
sant, att de hygieniska krafven nödga oss därtill;
det är rent af tanklöshet, bekvämlighet och brist
på god vilja som dömer oss att hela vårt lif inom
formlösa masskvarter uthärda den själsdödande
anblicken af evigt samma block af hyreskaserner, evigt
samma gatuperspektiv. Väl är det sant, att vanans
milda makt domnar oss; må vi dock besinna,
hvilket intryck vårt sinne erfar vid vår hemkomst från
Venezia eller Firenze, huru smärtsamt denna tomma
modernitet då berör oss. Kanske se vi här en af
de innersta orsakerna, hvarför den lycklige
inbyggaren i dessa af konsten så rikt välsignade städer
icke känner behofvet att lämna dem; medan vi
däremot årligen måste åtminstone för några veckor
fly ut i naturen, för att ännu ett år kunna uthärda
staden.»
gärna gifver de tekniska intressena
framför de estetiska.
Framgången är väl icke så att förstå,
som skulle systemet här visat någon
ovanlig rikedom på fruktbärande idéer:
tvärtom har det helt naturligt hos oss varit
ännu fattigare därpå än i de stora
kulturländerna; men till ersättning har det
fåtal idéer, som stått till buds, fått en så
mycket vidsträcktare tillämpning.
Nästan alla våra städer och dessutom
de flesta af våra köpingar,
stationssamhällen o. s. v. ha under de sista
decennierna fått af K. Maj:t fastställda
stadsplaner i ungefärligen samma anda.
Och dessa planer afse i allmänhet icke
blott nyanläggningar utan äfven
om-regleringar af befintliga stadsdelar. Må
det tillåtas oss att här taga en hastig
öfverblick af några bland dessa planer,
som vi funnit karakteristiska.
Vi börja med Stockholms. Redan i
det föregående ha vi haft tillfälle att
beröra de väldiga nyanläggningar, som där
gjorts under senaste tid, och det är då
endast en enkel plikt att så godt först
som sist erkänna dessa i sin helhet
såsom ur trafiksynpunkt synnerligen
välbetänkta, och såsom orsaker, hvilka i sin
mån kraftigt bidragit till stadens snabba
utveckling. Gärna medgifves också, att
de personer, som gifvit impulsen till dessa
nyanläggningar, helt visst ledts af
allvarliga uppsåt icke blott till genomförande
af praktiska förbättringar utan äfven till
stadens förskönande. Men därnäst måste
beklagas, att detta förskönande icke
funnits vara af natur att äfven påkalla
konstens medverkan, samt att man vid de
utförda förändringarna och
nyanläggningarna icke ledts af större pietet för det
bestående och mera aktgifvande på
naturförhållandena.
Stockholms stad har, som en hvar
vet, af naturen en terräng, som de flesta
städer i världen hafva skäl att afundas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
