Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Skånsk vår. Af Paul Rosenius. Med 4 bilder af Bruno Liljefors - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 18
PAUL ROSENIUS.
sin kropp i en mycket diskret och
mycket stark båge, af hvilken endast
ändpunkterna komma i närheten af
kontrahentens. Då han synas bakifrån,
framställer sig profilen af hans på sned lagda
hufvud och ett väldigt tomrum mellan
hans hjulben. Så börjas det. Under
sirliga, virtuosmessigt afmätta danssteg och
ett stolt men mildt leende låter han sin
sköna sväfva öfver tiljorna, medan han
välvilligt markerar takten genom att med
en viss precision sätta fötterna i golfvet
och genom att låta vänstra armen med
hennes högra rytmiskt höjas och sänkas.
I lämplig tid — han låter sin dam njuta
i små portioner — håller han inne med
en beundransvärd säkerhet, blir ett
ögonblick kvar i dansställningen, och med en
blick på samma gång tackar han och
afläser sin skönas beundran, hvarpå han
rätar upp sig och för henne till
barrieren. Han lutar sig med ryggen mot
denna, kastar hufvudet käckt tillbaka,
lägger ena benet öfver det andra, sätter
ena handen i sidan och tar med den
andra, på en gång värdigt och elegant,
efter en kulört näsduk, som med en snibb
tittar upp ur hans bröstficka. Och alla
dansande par framför honom skönjer han
flyktigt som en likgiltig dröm.
V.
Det är morgon i midten af maj.
Vidt öfver slätten strömmar solljus
och lärksång. Landsvägen ligger ljus
och torr. Almar och pilträd löfvas, och
sparf och pilfink kvittra från deras
grenar.
Som gröna lågor böljar i solglansen
ängarnes gräs. Millioner maskrosor räcka
mot den ljusblå himlen sina blomkorgar,
och vinden leker i hästhofvens
silkefju-niga frukter.
Det lyser grårödt från buktiga tegar
med spirande korn och spirande hvete,
och vinterrågen står hög och grön.
Det blinkar blått, blåare än himlens
blå, från mergelgrafvar och från
moss-grafvars vatten, rödblackigt af simmande
pilörtsblad, omramadt af vassens blekta
stabbar och sanka ängars fuktigt gröna
gräs.
Gårdars hvita rappning och röda
korsvirke gömmes undan inom tätnande
häckar, blommande lönnar och popplars
glansigt rödgula bladfång. Och öfver
gårdarne bada sig dufvorna i vårluften,
bländhvita, rödbrokiga och skimrande blå.
Min väg går genom ett skogskärr.
Vid det vattenfyllda diket skola
hundkäxen till att blomma. Under vattnet
breda sig rosettformigt dyborrens
sågblad, och öfver ytan höja sig bland
flytande Hydrocharis grodnatens bladfransar.
Snart höjer sig marken, och
skogsbacken prunkar med klintbläror och
smultronblommor.
Jag tränger mig fram bland
hagtorn-snår, där blomknopparne ljusna och
kvistarne skjuta blodröda bladskott, bland
ljusgröna hallonstånd och hasselbuskar,
där dagern ännu silar genom bladverket,
och bland taggig slån, där bladlösa
grenar siras med bländhvita blommor.
Löf-sångaren, som smyger genom hagtornet,
sjunger ideligen sin söfvande
sommarvarma strof. Midt på solljusa dagen slår
näktergalen sina klangfulla reveljer. Bland
ekarnes små bleka blad krypa nötväckor
och kärrmesar, och en ekorre, ännu grå
i ryggen, sitter fnysande och späjande
på en gren.
Öfver snåren reser sig en gammal
apel. Kring blommornas snö och rosa
och kring knopparnes purpur flyter
himlens varma blå. En liten stjärtmes far
från kvist till kvist och hänger sig ibland
vid blommorna.
På en skogsäng, där det glänser och
doftar från ungbjörkars späda blad, är
marken hvit af tusenskön, ängskrassen
reser där sina blekvioletta blomklasar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
