Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kristina och teatern i Rom. Af C. Bildt. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIGNETT (ÖFVERSTYCKE) UR »LA VITA UMANA» l66l.
KRISTINA OCH TEATERN I ROM.
Af C. BILDT.
Med 12 bilder.
DEN romerska teatern var ännu ung,
då Kristina kom till Italien, men
hade dock hunnit genomgå
skiftande öden. Renässansens konstälskande
påfvar hade fröjdat sig åt skådespel, musik
och dans lika väl som åt taflor, stoder och
byggnader. I den spanske Borgias tid
hade det till och med dansats i själfva
Vatikanen. Någon fast teater fanns det
likväl ännu icke. Skådespelen voro
obetydliga tillfällighetsstycken, som
spelades, sjöngos eller dansades af dilettanter
i palatsen och stundom därifrån stego
ned till torgen eller till någon
anspråkslös på vagnar kringrullande estrad. Då
och då gästades också Rom af någon
vandrande komediant-trupp, spaniorer
från Milano eller Neapel med smidiga
danserskor, som fägnade ögonen med
den eleganta ciacconan, eller maskerade
venetianare med blondfärgade sångerskor
och muntra mandoliner. Ännu 1550 lät
den åttioårige Paul III ett venetianskt
sällskap spela komedi inför sig på Ca-
Ord och bild, 6:tc årg.
stello San Angelo, men få veckor
därefter var han död, och med honom
begrofs det lilla som ännu fanns kvar af
renässansens lifsglädje i Rom. I det af
Giulio Romano och Perin del Vaga med
fresker sirade gemaket, där
venetianar-nes sånger klingat, restes redskap för
tortyr, och på Petri stol stego fanatiska
munkar med tofviga skägg och
inkvisition, index och jesuiter i sitt följe.
Tortyr för själen som för kroppen rådde nu
i Rom.
Teatern kunde icke trifvas i sådana
tider, och då Sixtus V, munken med
järnvilja och bronshjärta, förbjöd
kvinnor att visa sig på scenen, vände det
förföljda skådespelet Rom ryggen. Det
fann en fristad vid Mediceernas hof i
Florens, och där föddes i slutet af
1500-talet den italienska operan, eller, som den i
början kallades, den musikaliska
melodramen. Musiken hade dock icke helt och
hållet öfvergifvit Rom; den stannade i
kyrkans tjänst, och tack vare de utmärkta
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
