Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kristina och teatern i Rom. Af C. Bildt. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA OCH TEATERN I ROiM.
243
Giulio Rospigliosi var en produktiv
författare, och inom de närmaste åren
uppfördes ytterligare två melodramer af
honom på Teatro Barberini, Teodora
och Chi soffre speri (Lidande och hopp).
Den senare, som uppsattes med
synnerlig prakt — bland annat visades på scenen
marknaden i Farfa och en kapplöpning, en
solnedgång m. m. — är märkvärdig,
emedan föreställningen bevistades af Milton.
Han har berättat det i ett bref från Flo-
Proserpina med text af Giulio Strozzi
och musik af Monteverde, men den gjorde
icke samma lycka som i Venedig. Större
framgång hade Gilinda af Zitti, som
spelades hos franska sändebudet kardinal
Michele Mazzarino, en broder till den
berömde statsmannen. Texten till de nya
operorna handlade om kärlek i stället för
om religionen — det var en eftergift åt
tidsandan.
Talscenen var mera omhuldad, och
SLUTTABLAN I »S. ALESSIO». SAMTIDA ROMERSKT KOPPARSTICK
rens den 30 mars 1639 till sin vän Lucas
Holstenius, densamme som sexton år
därefter som påflig legat mottog Kristinas
trosbekännelse.
Urban VIILsdöd 1644 medförde
emellertid hans brorsöners landsflykt, och
Teatro Barberinis portar stängdes under
tio år. I stället blomstrade operan i
Venedig, där sextonhundratalets Wagner,
Claudio Monteverde, förde taktpinnen,
medan i Rom blott en och annan enstaka
föreställning ägde rum. Don Pompeo
Colonna, prins af Gallicano, lät uppföra
det var på högsta modet att gifva
sällskapsspektakel under karnevalen.
Föregångsmannen härvidlag var en diplomat,
Teodor Ameyden, agent för den spanska
guvernören i Milano, hvilken brukade
till hvarje karneval skrifva och i sitt hus
uppföra en komedi. Bland framstående
dilettanter märktes äfven Salvator Rosa samt
Bernini, som skref, inöfvade och
spelade komedier samt dessutom målade
dekorationerna och — sist men icke
minst — bekostade spektaklet. 1652 har
det troligen funnits en offentlig teater, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
