- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
261

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Något om våra förnamn. Af Adolf Noreen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NÅGOT OM VÅRA FÖRNAMN.


Af ADOLF NOREEN.



DET berättas om »de lärda mödors
patriark» Karl Kristofer Gjörwell,
att han, som i följd af sin
oäkta börd icke egentligen ägde något
släktnamn, i sin ungdom vändt sig till
den lärde historikern Sven Lagerbring
med anhållan om ett godt råd vid det
viktiga valet af tillnamn. Lagerbring skall då
undvikande hafva svarat: »Gör väl hvad
du gör, så får du nog ett godt namn»,
och den något mystiskt anlagde Karl
Kristofer fann i detta svar en tydlig
fingervisning till att välja namnet Gjörwell.
Att den outtröttligt flitige och varmhjärtade
hedersmannen till fullo infriat det
löfte, som kunde anses ligga i det sålunda
valda namnet, vet och erkänner
eftervärlden, om den också i likhet med den
»upplyste» vetenskapsmannen icke kan
dela den romantiske ynglingens tro, att
namnet därvid spelat någon roll.

Samma höga uppskattande af namnets
vikt och betydelse, hvarom denna anekdot
ännu i jämförelsevis sen tid bär vittne,
träffas sedan urminnes tid här i norden,
där »ett godt namn» städse ansetts vara
en af människans förnämsta ägodelar. I
äldsta tider var det så mycket viktigare
att tillse, det barnet fick ett riktigt godt
namn, som man på den tiden icke hade
mer än ett, motsvarande vårt förnamn.
Men att få fatt i ett lämpligt sådant
hade sig mången gång icke så alldeles
lätt, enär hvarje människa förr i
världen ansågs ha en viss speciel rätt till
sitt särskilda namn, liksom ju ännu i våra
dagar många — ehuru, man kan väl säga
beklagligtvis, icke vårt — lands lagstiftning
innehålla förbud mot att tillägna sig
andras släktnamn. Man kunde alltså
fordom icke opåtaldt, såsom nu dagligdags
sker, utbyta namnet Pettersson mot
Rosenkvist eller Lagerman eller såsom skalden
Atterbom gjorde, till dopnamnen Per
Daniel lägga det — åtminstone i hans öron
— ljufligt klingande Amadeus. Huru
gemene man ännu på Holbergs tid uppfattade
dylika tilltag lära vi af det bekanta
ställe i Erasmus Montanus, där Jeronimus
med djup förtrytelse utbrister: »Fy, det
er hæsligt! Jeg har kendt månge, der
saaledes har forandret deres christne
navne, men det har aldrig gaaet dem vel
i verden. Jeg kendte en for nogle aar,
der var døbt Per og, da han var bleven
til noget, lod sig kalde Peter. Men den
Peter kom ham dyr nok at staae, thi han
brød sitt ben og døde i stor elendighed.
Vor Herre taaler ikke saadant».

Namnet måste således i äldsta tider
så vidt möjligt vara för personen i fråga
egendomligt. Men då man ej alltid eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free