- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
263

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig enligt våra runinskrifters vittnesbörd
gamla svenska namn sådana som Björn,
Folke, Halfdan, Harald, Håkan, Karl,
Olof, Sven, Torsten, Åke
eller Estrid,
Inga, Ingeborg, Ingegärd, Ragna
i en
öfverväldigande majoritet, ehuruväl redan
åtskilliga helgonnamn förekomma. Redan
på 1000-talet träffas sålunda det från
aposteln (och väl äfven döparen)
Johannes stammande Johan eller Jon, under
det att biformerna Jöns, Hans, Jan m. m.
äro af betydligt yngre datum. Något
senare uppträda apostlarna Jakob, Mattias
(Matts), Peter (Per)
och Tomas samt
den grekiske ärkemartyren Nikolaus
(Niklas, Nils),
hvars namn vi dessutom
lånat äfven under formen Klas, detta från
Nordtyskland, där han, säkerligen i sin
egenskap af sjömännens skyddspatron,
tyckes hafva varit mycket populär. Ett
bland våra äldre kristna kvinnonamn är
det nästan som en utmaning klingande,
som redan omkring år 1100 bars af den
trosvarme konung Inge den äldres dotter
Kristina (hvaraf Kerstin och Stina), d. v. s.
»kristen» kvinna. Bland kvinnliga helgon
visa sig nu den grekiska martyren
Margarita (Margreta, Margit, Märta, Greta)
och det irländska helgonet Brigitta
(Birgitta, Brita)
, som hos oss särskildt
därigenom blef bekant, att redan tidigt den
bekanta källan vid Husaby åt henne
helgades. Men för sin senare ofantliga
popularitet har namnet att tacka vår heliga
Birgitta († 1373), som således är våra
moderna Britors sanna stammoder.

Redan omkring år 1300 äro icke blott
dessa nu nämda helgonnamn ytterst
vanliga, utan äfven en mängd andra bibliska
eller på annat sätt heliga personer ha
nu hunnit låna ut sina namn. Så t. ex.
apostlarna Andreas (Anders), Philippus
(Filip)
och Paulus (Pål), profeten
Daniel, stamfadern Israel, ärkeängeln
Mikael (Mickel), benediktinerordens
instiftare och därigenom medelbarligen
»munk»-drickandets anstiftare Benedikt (Bengt)
samt martyren Laurentius (Lars), som det
hedervärda bagareskrået räknar såsom sin
skyddspatron — månne därför att han
rostades till döds? — ändtligen den
förnämligast i Sydsverige populäre Mårten,
d. v. s. biskopen och helgonet Martinus
af Tours, Frankrikes mäktige skyddspatron,
hvars ära i snart 1500 år kräft det
årliga offrandet af »Mårtens gås»,
hvaremot den på senare tider med nämda gås
oskyldigt belastade Martin Luther är den
egentliga stamfadern för den hos oss vida
yngre namnformen Martin. Bland
kvinnliga namngifvare må för denna tid
nämnas Johannes döparens moder Elisabet
(Elisa, Lisa)
, Konstantin den stores
moder Helena (Elin, populärt vordet genom
sankt Elin i Sköfde) samt de båda
ärkemartyrerna Cecilia och Katarina, som
under formen Karin vunnit en med Brita
framgångsrikt täflande popularitet, detta
särskildt tack vare sankt Britas dotter
och i viss mån rival, sankt Karin († 1381).

Med 1300-talet börjar emellertid det
mäktiga, ja redan innan århundradets slut
öfvermäktiga tyska inflytandet på Sveriges
historia. Med invandrande tyska
riddersmän och hanseatiska köpmän följde
deras namn, som i synnerhet bland
stadsbefolkningen raskt blefvo moderna.
Redan före 1300-talets midt äro sådana
tyska namn som Henrik och Herman
allmänt gängse, under det att andra såsom
Gerhard, Rutger och Gertrud ännu blott
sparsamt anträffas. Innan samma
århundrades slut har fast fot inom de svenska
familjerna vunnits af bl. a. Albrekt,
Arnold, Bernhard, Ebbe, Gotskalk, Henning,
Konrad, Otto, Rikard
och Verner, icke
att förglömma Engelbrekt. Vårt ideal
af gammaldags svenskhet bar således ett
rent tyskt namn, under det att hans
tyskfödde motståndare Bogislav af Pommern
förgäfves sökte skaffa sig en nationel
anstrykning genom att utbyta sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1897/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free