- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
276

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Utställningen. En öfverblick. Af E. G. Folcker. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 78

e. g. folcker.

sig den mest förtjusande lilla kulle,
kransad af präktiga gamla träd, hvilkas
skugga inbjuder till hvila invid den här
uppbyggda kiosken. At vänster skymtar
sportpaviljongen fram mellan den forna
Pontinska trädgårdens lindar och lönnar,
och utmed hela det stora fältets båda
sidor sträcka sig vackra alléer af nya men
väl uppväxta träd. Midt för Nordiska
museets ingång har en ej nog prisvärd
pietet sparat ett par af dessa
ståtliga askar, som utgjorde den gamla
Lejonslättens prydnad. Öfver terassens
kolossala granitobelisk höja de sina vidt
utsträckta grenar, och deras fina löfverk
på samma gång skymmer och
framhäfver likt en slöja midtgafvelns och
tornets pittoreska arkitektur. Af samma
lyckliga verkan är också den väldiga
bukett af gamla löfträd, hvilken
kvarstår midt på den ena af hufvudfältets
gräsmattor och, från entréen sedt, mot
bakgrunden af industripalatsets fasad på
samma gång ger denna en förträfflig
kontrastverkan i färg och form och genom
sin egen höjd ger en föreställning om
kupolens kolossala resning. Vid hallens
vänstra gafvel ligger pressens paviljong,
inbäddad bland häckar och buskar,
hvilkas grönska går ihop med den, som
tillhör hela taflans bakgrund: Skansens
träd-beväxta branter.

Låt oss efter denna öfverblick af
utsikten från entréen fortsätta vårt
uppsökande af de pittoreska grupperingsmotiv
och silhuetter, de anslående vyer och de
väl beräknade effekter i öfrigt, som i så
synnerlig grad känneteckna denna vår
utställning; deras talrikhet är så stor, att
vi säkert icke skola hitta dem alla vid
vår första vandring, och att vi skola
finna dem, där vi minst väntade det.

Från restaurantens båda åt vattnet
belägna stora verandor se vi till vänster
Strandvägens praktfulla byggnader och
framför oss Skogsinstitutets vackra park,

till höger flyger blicken bort öfver
Djur-gårdsvikens trädomkransade vatten, och
nedanför oss se vi sagogrottans klippor,
en Armidas ö midt uppe i nutida
realism. Från samma byggnads
hufvuden-tré sträcker sig en bred planering, till
höger begränsad af
Stockholmspaviljongens halfcirkelformiga baksida med dess
balkonggalleri, dess vänstra sida är
öppen mot vattnet, och i bakgrunden
ligger restaurantens stora musikpaviljong.
Också har denna plats under de många
vackra sommardagarne blifvit en af
utställningens centralpunkter, vimlande af
rörelse, brusande af lif. På andra
sidan dess musikpaviljong är platsen
öppen mot vattnet och visar ännu en
annan utsikt öfver detta och andra sidans
stränder. Från denna fridlysta plats, som
prydd af planteringar skall ägnas åt hvilan
och utsiktens njutande, är det ej många
steg till utställningens tätast bebyggda
del. Det är de enskilda paviljongerna
som här vidtaga. Liggande »knut i knut»
intill hvarandra bilda de en hel liten stad
för sig, rent af förbryllande med sina
la-byrintiska gator och husens växlande
arkitektur. Jag tvekar ej att hålla denna
anordning för ännu en af de ledande
arkitekternas mest lyckade tankar.

Utströdda här och där på det stora
midtfältet, skulle dessa småpaviljonger
med deras olika proportioner och skilda
stilar verkat störande för totalintrycket
och borttagit mycket af den förnämt
storslagna verkan, som den nuvarande
anordningen af fältet medgifver. Samlade som
de nu äro i ett kvarter för sig, göra de en
kontrastverkan af högst anslående art;
här om någonstädes skall
utställningslif-vet koncentrera sig till detta växlande,
brokiga vimmel, som utgör dess säregna,
fascinerande behag. Till frambringande
af detta intryck bidrager i väsentlig grad
de många små olika byggnadernas
olikartade arkitektur. Man kan knappast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free