Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Skandinavisk musik. Några ord med anledning af musikfesten. Af Magnus Josephson. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skandinavisk musik.
287
flera andra verk, som det här blefve för
omständligt att nämna.
Sjögren hör icke till mångskrifvarne,
hans konstnärliga bagage är icke så
vidlyftigt, men hvad han skrifvit är af
oomtvistlig rang. Denne svärmiske äkte
lyri-riker är en man för sig både i sina
stormande ungdomssånger och i de vemodiga
stycken, han nu diktar — så följer ofta
tungsinne och melankoli på det glada
segervissa ungdomsmodet; säkert är att han i
inspirationens äkthet täflar med de bästa.
En annan svensk komponist, som väl
kanske icke i genialitet kan jämnställas med
de tre nu nämnda men som likväl har
sin gifna hedersplats i den svenska musikens
historia, den blide, formfulländade Ludvig
Norman, har i sin motett »Jordensoro viker»,
sin hymn »Rosaroransbonitatem»,
sittroman-tiska konsertstycke för piano, sin målande
ouvertyr till »Antonius och Kleopatra», sin
körcykel »Humleplockningen» medflera verk
åstadkommit så förträffliga ting, att det ej
borde ha varit svårt att få honom på ett
passande sätt representerad. När man
skådar tillbaka på hvad dessa fyra
åstadkommit, så kan man icke annat än med glädje
och stolthet känna, att Sverige under det
förflutna halfseklet gjort en icke obetydande
insats af snille och talang i den
musikaliska utvecklingskedjan. Men vi hade
önskat att få känna det lifligare under
festdagarne.
Norge har sina stora namn, dem redan
hela världen känner och de voro godt
företrädda. Griegs Bergliot och stråkkvartett,
Svendsens D-symfoni och kvintett voro kanske
de konstverk som under festdagarne gjorde
starkast intryck. Edvard Griegs lyrik
saknades dock, den skulle ha lyst upp öfver hela
raden af små vackra sånger, som vi eljes
fingo höra, så som det stora geniet
glänser öfver små talanger. En enda sång
sådan som »Jeg elsker dig», »Jeg giver mit
digt til våren» eller »Kanske vil der gå
både vinter og vår» skulle ha varit nog
för att visa Griegs storhet. Hvad J. Svendsen
beträffar, är han kanske än mer originel i
sina norska rapsodier, sin konstnärskarneval
eller »Carneval de Paris», som är mycket
norsk äfven den, än i sina i Leipzig skrifna
symfonier. D-dur-symfonien innehåller dock
ett andante, som är något af det yppersta man
kan tänka sig, stort, skärt och drömmande
som en nordisk sommarnatt, och kvintetten
n. v. gade.
är alltigenom af en betagande friskhet och
äkta folklig fläkt, som för tanken på den
unge vandrande musikant, som med fiolen
på arm gick omkring i den norska bygden
och icke var sen att spela upp till dans.
Något dylikt skulle aldrig Grieg ha
kunnat göra, han är den förfinade naturen,
som i dikt omsätter sina känslor och
stämningar, under det att Svendsen gladt
vandrar omkring och i toner skildrar
sina intryck af fjäll och sjö. Att han har
en mera bred och klassisk form än Grieg,
förändrar intet härvid; Grieg är den
moderne, förfinade poeten, det är kultur i hans
känslor, hans åskådning, Svendsen är mer
frisk och ursprunglig. I det sätt hvarpå
de uttrycka sig och särskildt i
harmonierna är däremot Grieg den originele,
under det att Svendsen står på klassisk
Leipzig-grund. Det är slutligen karakteristiskt
för Grieg att det är i beröringen med sitt
lands store diktare (Björnsons lyrik, Ibsens
Peer Gynt), som han fått fram det centrala
i sitt väsen. Svendsen är mindre litterär.
Norge har äfven andra betydande
musikaliska förmågor, det har sin klassiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
