Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En jubelfest i förra århundradet. Af Otto Sylwan. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
otto sylwan.
I allmänhet är hon icke god pä
professorerna; om en och annan anför
hon, att han har anseende för lärdom,
men hos de flesta framdrager hon de
dåliga sidorna. Högfärdig och girig äro
de epitet hon oftast använder. Fru
Junbeck var för sitt och sina barns
uppehälle hänvisad till att hafva kosthåll för
studenter, och man förstår lätt, att hon
med oblida ögon såg konkurrenter
härutinnan uppstå inom akademistaten.
»Rättnu hälla de mesta professorerna,
till och med den högdragne Benzel,
spisgäster, och löper Muncken omkring
allt hvad han kan att skaffa sig fler»,
skrifver hon en gång, och en annan:
»De mesta professorerna sälja nu dricka,
brännvin, ljus m. m., likaså hela
magistraten jämte krögarne, men professorerna
kunna vinna mest därpå, som ha säden
och förlag nog. Fru Laurell är ändå
den värsta af alla, hon håller en hel
hökarebod i sitt hus och säljer allt hvad
folk vill hafva i styfvertals, så man
skulle väl tycka, att hon därigenom
skulle förtjäna så mycket som hon super
upp om året». De förmögna
professorerna voro få; en var lifmedikus Wollin,
som ock stoltserade med en kasserad
ministervagn från Stockholm och i sin
frus rum lät »sätta upp en nymodig
kakelugn af violett och hvitt porslin med
stora blanka mässingsdörrar».
Om biskopen Engeström heter det,
att han »har varit lärd; nu är han både
högfärdig, vällustig, lat och mycket girig;
hans mesta göromål är till att sofva,
äta och spela kort». Den värst
beryktade bland professorerna var juristen
Colling på grund af sin oerhörda
snålhet; det berättas, att han besökte
studenterna på deras rum för att låta
traktera sig med mat och brännvin, att han
hos dem skref sina bref för att få papper
och lack gratis, hvarjämte han ’lånade’
postpengar, och att han på kalasen
stoppade på sig citroner, skorpor, socker
m. m. Professorn i ekonomi Trozelius
hade ingen aflöning och sågs därför
mellan sina föreläsningar eller
disputationer (t. ex. om »hvit- och
rotkåls-planteringen» eller om »hvete kan kallas
ångersäd») själf praktiskt föregå med
föredömen i landtmannasysslor, såsom
att gräfva diken, köra gödsel o. s. v.
Han blef teologie doktor vid jubelfesten
och fick sedan ett prebende till aflöning.
Professorn i experimentalfysik Harmens
åtnjöt anseende, icke som vetenskapsman,
men som en treflig sällskapskarl; han
blef ock rektor vid jubelfesten, ehuru
hans affärer voro så dåliga, att han
alltid bar upp sin lön i förskott. Prof.
Laurell var mindre bekant för sin
filosofiska lärdom än för sina antikvariska
och ortografiska fantasier. Han
berättade en gång, att han julnatten i
drömmen sett Kristi ansikte bildadt af »de
meste runske bokstäfverna», och lät rita
af denna uppenbarelse. Hans offentliga
föreläsningar bevistades blott af hans
släktingar och barn med informatorer,
»och privat läser han nu mera intet,
sedan han ett år höll på med svenska
språket; då fick han 60 eller 70
studenter till sig på lektion, så att hans sal
var hel full, men de gjorde obeskrifligen
mycket "narr af honom, de klefvo upp
på stolar och bänkar, de beto nötter
och kastade skalarna i prof:s peruk,
de brottjades och knuffade till hvarandra,
så att de ofta voro på väga att slå i
kull professorn.» Slutligen måste dennes
manhaftiga hustru ingripa; hon körde
ut hela auditoriet, och därmed var det
slut med Laurells privata lektioner.’
Att studenterna bedrefvo ofog i denna
stil, synes knappt varit ovanligt, fru
Junbeck klagar öfver att de (närmast
professorernas söner) icke blott om
aftnarne utan äfven midt på ljusa dagen
öfverföllo folk med snöbollskastning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>