- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
306

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En moder. Af Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 00

hilma angered strandberg.

sisk verklighet, förnam icke dess
närvaro på detta påtagliga sätt, som nästan
öfvertygat henne om spiritismens solklara
sanning. Hon blef sig själf igen och
fann, att Arne undergått precist samma
förvandling.

— Tora, sade han en afton, då de
hvilade fredligt och bekvämt i sina mjuka
stolar med en skål dessert emellan sig,
båda läsande i hänglampans sken ■— tror
du ändå icke, att allt var till det bästa?

— — Ingen kan sörja som vi sörja,
ingen har haft ett sådant barn —• hans
ögon fylldes af tårar — som vi haft —

— men —■ tänk dig, hur det blifvit! Du
hade aldrig stått ut — — Tro mig, det
var onaturligt att försaka så där — det
var det som gjorde oss så konstiga —
du behöfde få lefva för din egen del
också, stackars hustru — ute i det här
landet är det minsann allt man kan göra
att hålla ihop ändå.

Tora sänkte hufvudet. Det stack
hennes modershjärta detta, hon kände sig
sårad.

— Elsa hade väl blifvit äldre, sade
hon stramt.

— Ja, men dina bästa år hade gått

— nej, försynen ser nog hvad bäst är
–fast det är smärtsamt naturligtvis.

Hon hatade dessa ord — männen
kunna då icke hålla ut i någon känsla!
Och dock — var det precist hennes egna
tankar.

Hade hon icke känt en ny frisk
personlighet växa upp inom sig? Var det ej
med en egendomlig känsla af hopp och
naturlig jämvikt hon nu började se sig
om i den värld, hvarifrån hon på visst
sätt varit utstött sedan den lillas födelse?
Då blef hon oåterkalleligt skild från allt
det, som kunde bringa fram henne själf,
då var det slut på allt hopp om att lefva
ett eget lif och att komma i en annan
omgifning än oförstående arbetare,
hvilkas intressen hon måste dela, om icke

hon skulle stå ensam. Hon hade valt det
senare — men hvilket lif var cfet väl!

Mycket af detta genomströmmade
henne, där hon satt på muren i dag i
vårens unga glans, som bragte kraft till
hennes tankar. Allt det, som födts af
vinterns läsning och ensamhet och
mognat i skuggan af en äkta lifsverklighet,
störtade på som vårfåglar i hetsig jakt.
Hon grep om något — namn hade det
icke, gräns hade det icke, men nytt var
det, och fast tog det henne. Lösta,
frigjorda flaxade ingifvelsens fåglar, bredde
sig djärft ut, vågade leka i sorglöst
öfvermod, och bärkraft hämtade de från
ett dristigt beslut, som med ens lyfte
henne ett steg bortom där hon hittills
dvalts: hon ville samla sig om en
uppgift, något måste hon blifva, något
måste hon kasta sig på. Hon var icke en
af dem, som kunde sitta och fylla
hjärnan i all evighet med idéer, som
utarbetats af andra. Hon hade bestämdt
skaparkraft, hon kände feberaktig oro,
otålig lust strömma genom sitt blod.

Hvad skulle hon göra?

Hon glömde att taga afsked af den
lilla grafven och skyndade hem längs
renarna, jublande i solljuset, som dansade
öfver marken.

Arne kom hem den kvällen med
viktig min och berättade en nyhet. Chefen
för affären hade talat vid honom om
Tora och sagt, att hans hustru önskade
få henne med i en kvinnoklubb, hon
bildat. Troligen emedan Tora var svenska,
ty fru Smith vore mycket intresserad af
utländingar.

Tora tog genast detta som en vink.
Hvem vet, hvad det kunde ge uppslag
till! Hon hade hunnit långt i sina
fantasier, då någon tid därefter ett kort kom
med inbjudan till sammanträde följande
dag. Ganska försagd for hon in med
tåget till det eleganta hotellet, där hon
hissades upp i fjärde våningen och mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free