Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Öfversikt af nyare dansk målarkonst. Af N. V. Dorph. Öfversättning från författarens manuskript. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
n. v. dorph.
liga lifvet har för dessa lyckliga varit en
sporre till ökad produktion; de hafva ur
det rika stoff, som deras fantasi fått
genom intrycken från den stora världens
konst, utdragit just det, som kunde tjäna
deras egen till näring, och låtit det
öfriga vara.
Danmark, som ju i likhet med det
öfriga Skandinavien har befunnit sig i
periferien för ljuset från de stora
kulturcentra, har efter hand afspeglat alla de
rörelser, som under tidernas lopp försiggått
ute i världen. Det må dock sägas, att
den danska konsten — måhända i högre
grad än både den svenska och den
norska — genom alla skiftande strömningar
bevarat så att säga mest af sig själf.
Under alla inlärda färdigheter skiner
den säregna nationela prägeln fram,
bakom de främmande laterna skymtar alltid
omisskänneligt den välbekanta danska
naturelen.
Jag tror mig kunna beteckna detta
såsom en lycklig omständighet för
landets konst.
Det första allvarliga konstnärliga
genombrottet ägde som bekant rum vid
midten af 70-talet. Efter den långa
stillastående period, hvarunder en pyntad
verklighetsskildring, anekdoten och
idyllen, oinskränkt härskat, bröt vid nämnda
tid en skara unga framstegsmän in öfver
hemlandets parnass, nedtrampade med
skoningslösa fötter de skrankor, som den
gamla tron rest mellan sig och världen,
samt proklamerade naturalismen,
osminkad nakenhet och sanning — den må
vara skön eller ful — som den nya
konstens lösen.
Hvad som skedde i Danmark har haft
sitt motstycke i Sverige; blott namnen
äro olika. Efter Roed, Bloch, Dalsgaard,
Exner, Vermehren, Sonne och Kyhn
kommo Kröyer, Viggo Johansen, ma-
karne Ancher, Tuxen, Zahrtmann, Godfr.
Christensen, Niss, Therkildsen, Locher,
Brasen, Ax. Helsted o. s. v.
Ser man på denna våldsamma rörelse
genom afståndets synglas, så upptäcker
man emellertid lätt, att skillnaden mellan
gammalt och nytt här i själfva verket
ligger icke så mycket i hvad som i huru,
mera i medlen, i en ny syn på färgen,
i behandlingen, i en öppnad blick för
luft och ljus och i en fulländad teknik
än i ämnenas beskaffenhet; mera i det
yttre än i det inre. »Genombrottet»
förde i alla fall en högst uppfriskande
fläkt från lifvet i dess äkta verklighet in
i det petiga och putsade genremåleri och
den sirliga landskapskonst, som vid
sidan af den nya, starka konsten tedde
sig som ett svagt återsken af den värld,
som här lifslefvande trädde en till mötes.
Detta var lifvet själft.
Till de ofvan nämnda af den yngre
generationen, af hvilka större delen fått
sin utbildning i Paris, slöt sig efter hand
en del ännu yngre, som väl i det
väsentliga följde de förras anvisning på
naturen och friluftsstudiet, men som dock i
vissa afseenden valde sina egna vägar.
Bland dem träffa vi konstnärer med
betydande och säregen talang, såsom Jul.
Paulsen, Philipsen, Irminger, Ring, H. N.
Hansen m. fl. och bland de ännu yngre
bl. a. Holsöe, Luplau Janssen, Knud
Larsen, Ole Pedersen, Wilhjelm.
De senare åren ha emellertid gjort
tydligt, att den rena naturalismen, den
blotta naturefterbildningen har spelat ut
sin roll. Den har dock gjort en gärning
af allra största betydelse för
framtidskonsten. Den har skapat en orubblig
respekt för naturen; i stället för den
förra estetiska känslosamheten i skildrin
gen af människor och landskap har trädt
en sann naturkänsla, en lefvande dyrkan
af färgens skönhet, ett måleriskt sinne,
som indragit långt vidare fält under sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
