Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Historietter. Af Hjalmar Söderberg - 1. Tuschritningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gosse med dödskalle. akvarell af magnus enckell.
Tillhör finska konstföreningen.
HISTORIETTER.
Af HJALMAR SÖDERBERG.
i.
TUSCHRITNINGEN.
T7 N aprildag för flera år sedan, på den
*—J tid då jag ännu undrade öfver lif"
vets mening, gick jag in i en liten
cigarrbutik vid en bakgata för att köpa en
cigarr. Jag valde ut en mörk och kantig
EI Zelo, stoppade den i mitt fodral,
betalade den och gjorde mig färdig att gå.
Men i detsamma föll det mig in att visa
den unga flickan, som stod i butiken,
och hos hvilken jag ofta brukade köpa
mina cigarrer, en liten handteckning i
tusch, som jag tillfälligtvis hade liggande
i plånboken. Jag hade fått den af en
ung konstnär, och i mitt tycke var den
mycket vacker.
— Se här, sade jag, och räckte henne
den, hvad tycker ni om den?
Hon tog den i handen med nyfiket
intresse och såg på den mycket länge
och mycket nära. Hon vände den på
flera olika håll och hennes ansikte fick
ett uttryck af ansträngd tankeverksamhet.
— Nå, hvad betyder det? frågade hon
till sist med ett vetgirigt ögonkast.
Jag blef en smula häpen.
— Det betyder ingenting särskildt
svarade jag. Det är bara ett landskap.
Det är mark, och det där är himmel,
och det där är en väg ... En vanlig väg.
— Ja, det måtte jag väl se, fräste
hon till i tämligen ovänlig ton; — men
jag ville veta hvad det betyder.
Jag stod rådvill och förlägen; jag hade
aldrig kommit att tänka på, att den skulle
betyda någonting. Men hennes
föreställning stod icke att rubba: hon hade nu
en gång fått för sig att taflan måste vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
