Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kristina Nilsson. Af G. Renholm. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
C. RENHOLM.
KRISTINA NILSSON SOM OFELIA.
OLJEMÅLNING AF ALEXANDRE CABABEL.
Å Stora Operan gaf Kristina Nilsson
vidare Margareta (Faust), Alice (Robert
af Normandie), Mignon och kanske ännu
andra roller, men sedan ägnade hon sig
förnämligast åt gästspel och turnéer i gamla
och nya världen, någon gång afbrytande
dessa genom en säsong helst i London.
Såsom sitt rätta hem har
dock Kristina Nilsson alltid
betraktat Paris, och dit har hon
städse återvändt efter hvarje
exkursion för att hvila sig. Att
sjunga där kom mera sällan i
fråga under det senaste decenniet
af de år, under hvilka hon
öfverhufvud taget ännu
uppträdde. Hon kunde visserligen
alltid vara säker på att vinna
beundran, men i alla fall . . .
Paris hade kanske för litet
öfverflöd på pengar mot hvad
annorstädes bjöds. Kanske också för mycket
öfverflöd på kritik. Men för öfrigt trifves
hon visst bäst i Paris, ehuruväl Englands
aldra högsta och mest exklusiva kretsar
öppnat sig för henne till personligt
umgänge på ett sätt, som näppeligen förr
skett för någon annan scenisk konstnär än
scenisk verkan genom föreningen af
dramatisk och lyrisk stämning knappt kan
öfverträffas, och hvari Kristina Nilssons
hela typ och figur tog sig ett uttryck, som
icke kunnat uppnås — om öfverträffande
har aldrig varit fråga — af någon annan.
De summor, hvilka hon på detta sätt
inhöstat, uppgå till belopp, för hvilka
fantasien häpnar, äfven när den är mera
upp-drifven än efter de djärfvaste svenska
begrepp. Och den fanatism, ty att säga
hyll-ning är för litet, för hvilken hon blef
föremål, tog mången gång form i
minnen, hvilkas kära
affektionsvärde visserligen icke minskades
af den materiela dyrbarheten.
Så t. ex. efter en 4 månaders
sejour i S:t Petersburg (för
hvilken själfva det kontanta
honoraret utgjorde 200,000 francs,
allt sådant som resor, vivre m.
m. dyl. oberäknadt) öfverräcktes
till henne vid afskedet en
lagerkrans af massivt guld, ett
garnityr af smaragder omgifna af
diamanter samt slutligen en adress
från gifvarne, uttryckande deras
saknad. För att gifva mera
vikt åt dessa sina känslor (som
för öfrigt yttrade sig däruti, att
de på sina armar buro henne
till vagnen) hade de låtit
omsluta adressen med en
konstnärligt arbetad men tillika mycket
tung ring af guld, från hvilken
nedhängde en tår, bildad af en
ofantlig solitär . . ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
