- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
434

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gustaf III porträtterad af Sergel. Af Georg Göthe. Med 11 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

georg göthe.

Sergelska porträtt och låta orden åtföljas
af bilderna.

Sergel hade många förutsättningar att
lyckas i denna porträttering. Egentlig
porträttör af facket var han ju visserligen
icke; icke i den uteslutande mening som
till exempel C. F. von Breda, Roslin och
P. A. Hall. Då han hade fria händer
och fritt fick följa sin böjelse, såsom
under de oförgätliga åren nere i Rom
1767—78, var det endast sällan, rent
undantagsvis, som han gaf sig tid att
porträttera. Under alla dessa elfva år
utför han, så vidt vi känna, blott ett
enda porträtt frivilligt: det är vännen
Björnståhls medaljong af år 1772. Nej,
det är till fria figuralkompositioner som
hans håg står. Det är »ideal-bilder» som
fylla hans fantasi. Och då han senare,
ovilligt, slår sig ner i Stockholm, märker
man gång på gång, hur trött han blir
på alla dessa mer och mindre officiela
porträttbeställningar, som rent af hagla
öfver honom: »Sergel begär», skrifver
öfverintendenten Fredenheim, i sin dagbok
den 27 februari 1800, »att få något stort
arbete, ej blott byster och medaljonger».
Och själf skrifver Sergel till lärjungen
Byström 1.813: »I Rom talar ni om
statyer, i Stockholm får man endast tänka
på byster och medaljonger.» Han suckar
hörbart, när han nedskrifver dessa ord.

Och ändock var han, när han ville,
en god, ja en ypperlig porträttör. Däri
är hans samtids omdöme enhälligt, denna
samtid, som kunde, det vi efterlefvande
ej kunna, kontrollera likheten. Och man
behöfver blott se några af hans bättre
medaljonger eller byster, exempelvis den
lilla lermedaljongen af den nämnde
Björn-ståhl eller den stora bronsstoden af Gustaf
III, för att finna, hur lififullt och
uttrycksfullt han förmådde skildra en samtida
personlighet. Denne konstnär med
sjudande fantasi ägde på samma gång och
i rätt hög grad, när han ville, denna

skarpa iakttagelseförmåga och denna
blick för det individuela, som visst icke
alla konstnärer besitta, men som i första
rummet kräfvas af en god porträttör.
Sergel var tvifvelsutan en porträttör af
rang, detta sagdt utan att förneka, att
bland den stora massan af hans porträtt
— mer än 220 i medaljong eller byst —
finnas rätt svaga eller åtminstone
ointressantare nummer. Hvarvid man dock
bör komma ihåg, att många af de nu
existerande gipsaftrycken, särskildt bland
medaljongerna, dels försvagats vid
afgjut-ningen, dels lidit af påmålning och annan
åverkan, som förgrofvat dragen och
slap-pat hela formen.

God öfning hade han således. Och
särskildt god öfning hade han i att
porträttera Gustaf III. Åtminstone ett dussin
gånger fick han modellera kungens drag,
i medaljong, byst eller staty.

Och ännu en förutsättning hade
Sergel: han kände modellen på nära håll,
och den intresserade honom — ett för
ett så impulsivt lynne som Sergels
alldeles oeftergifligt villkor för att lyckas.
Sergel var eller, rättare sagdt, han blef
med tiden en sannskyldig gustavian. Han
kom i personligt förhållande till Gustaf
III, och trots tillfälliga friktioner hyste
han för kungen en beundran och
hängifvenhet, som bland annat fått ett
drastiskt uttryck i den bekanta anekdot,
hvilken Bernhard von Beskow berättar i
sina Lefnadsminnen.

Det var den 24 januari 1808, samma
dag som Gustaf III:s stod aftäcktes vid
Skeppsbron. Sergel bjöd efter
aftäck-ningen på middag och hade inbjudit några
af de »äktaste gustavianerna» :
Oxenstierna, Lagerbring, af Ugglas, Ruuth, Zibet,
Cederhielm, Edelcrantz, Leopold, v.
Rosenstein m. fl. samt dåvarande
kabinettssekreteraren af Wetterstedt, som i senare
år beskrifvit festen för von Beskow såsom
»en af de gladaste middagar han bevistat».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free