Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Unga danska diktare och skildrare. Af Algot Ruhe. Med 7 bilder - I. Diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 algot ruhe.
icke. De närmaste efterkommande äro mera
glömska och grymma än de följande, de
behöfva plats, arfspejare äro de, otåliga
kronprinsar, fulla af hån. Dröm därför,
diktare, utan att bekymra dig om dina små
skrifters öde. Naturen ser med välbehag
din själ vällustigt glad. För henne,
fjärrboende och närsynt, finns papperet ej eller
upplagornas mångfald; hederstitlars och
hyllningsfesters klang når icke hennes öra:
men den minsta våg i en böljande själ
vibrerar upp till hennes ljusa tron. Du
skall känna dig tröstad hvar gång du
sänder naturen denna vackra bekännande bön:
Er Livet kun en flygtig Dröm,
jeg lever i den Vellystström,
der vælder fra og til Dit store Hjerte.
Den danska litteraturen såg under de
tre sista åren af förra årtiondet en stor
kull nya författare utkläckas och en del,
som redan börjat gå, småningom förändra
marschtakt. Bladet »Piraten», som började
utkomma 1887 på hösten, sätter det första
gråa håret i den dittills härskande
smakens yfviga peruk. Från detta ögonblick
kallar man dem, som varit med på
sjuttiotalet: de äldre, för att skilja dem från
de nykomne: de yngre. »Piraten» skrefs
af unge män med samma ålder som
Werthers Göthe. Detta veckoblad skaffade
mången yngling förstlingstryckets njutning, och
dess lif vardt alltså icke förgäfves, om det
än blef kort. Efter »Piraten» kom i
januari 1888 tidskriften »Ny Jord» — den
dristige hr Ove Röde fick den försiktige
hr Carl Behrens till efterträdare som de
unges redaktör! Det ligger en smula
historisk symbolik i dessa två publikationers
namn: »Piraten» var bemannad med
kolonister för »Ny Jord». Det var i denna
tidskrift som hr Valdemar Vedel, den kände
författaren till »Svensk Romantik», med
välvilja, om än icke utan stränghet, sökte
vägleda sina jämnåriga till större innerlighet
och djup i stil och lifssyn. Kampen om
provisorierna hade verkat förlamande på
litteraturen. Den plötsliga och häftiga
poetiska resningen på 70-talet hade lagt sig
förvånande fort och glidit ut i »refererande
realism». Man famlar efter nya formler,
och de, som inga kunna finna, öfva sin
talang i bladet »Köbenhavn» — de, som tro
sig ha funnit något, samlas i »Taarnet».
»Köbenhavn» började under hr Ove Rödes
förträffliga ledning i juli 1889 såsom halft
litterärt, halft boulevard-blad. De mest
olikartade skribenter mottogos där. En litterär
skepticism, kvick, respektlös, dristig i sina
mångfrestande försök, väckte ens undran,
ja ofta förtjusning vid läsningen af denna
tidnings små dikter och berättelser.
»Kö-benhavns» inflytande på den danska
journalistiken har varit ofantligt stort. Dess
litterära värde sjönk rätt snart, sedan de,
som där pröfvat sin penna, nått den
själfständighet, som fordras för att göra böcker.
»Taarnet» framträdde 1893 med djupt
allvar, stora anspråk och högtsväfvande löften.
Hr Johannes Jörgensen bannade
naturalismen, skänkande sin hyllning åt de
fransmän, som i »Mercure de France» hafva
sitt organ. De stolta namnen Remy de
Gourmont, Camille Mauclair, grefve Henri
de Regnier, S:t Pol-Roux-le-Magnifique ljödo
från »Taarnet» första gången i
Skandinavien. Från alla sidor ropades på verk till
bevis för programmets satser, men blott
några bleklagda alster kommo, och
symbolismen blef ett stående köpenhamskt
»Genstand for Grin». »Taarnet» föll i förfjol.
■— Den unga skolan har blifvit gammal
nog att få skrifva i »Tilskueren» och
»Illustreret Tidende». Hon är nu delad i
personligheter, som allt efter sina gåfvor
följa skilda mål. Tidskrifternas tronföljd
anger utvecklingens hufvudlinjer; den
studie af några representativa verk, som här
följer, liksom upplöser hufvudlinjen i en
mängd tvär- och paralellstreck. Det
tillkommer en framtida litteraturhistoriker att
skrifva en ojäfvig, sammanhängande
berättelse om det som skedde under ytan i dessa
år, det som ligger bakom diktarnes verk
och offentliga handlingar. Vi, som upplefvat
händelsernas gång och kanske då och då
fått kasta en blick in i »verkstaden, där
klockan göts», våga härom knappast yttra
oss, vissa på att vederläggas af många bättre
vetande vittnen, alla med hvar sin åsikt
om sakens förlopp. Den, som en gång sett
en bit historia i verkligheten, mister
ohjälpligt sin tro på historien. Man har bedt
mig klargöra J. P. Jacobsens inflytande på
dessa unga litteratörer efter 1887 och deras
förhållande till d:r Georg Brandes. Mon
Dieu! Jag kallar alla mina danska kamrater
till vittnen på olösligheten af dessa ofantliga
problem. Skrefve jag än därom det grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
