Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Unga danska diktare och skildrare. Af Algot Ruhe. Med 7 bilder - I. Diktare - Aage Matthison-Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga danska diktare och skildra r e.
467
tagen i »Tilskueren» (augusti
1892) och delvis öfversatt
i »Nya Pressen» (Helsingfors,
sept. s. å.) gör han ett för alla
litteraturälskare intressant
försök att göra österns tusenåriga
lyrik tillgänglig och begriplig
för oss fjärran aflägsna folk.
Äfven i diktsamlingarna finnas
talrika öfversättningar och
efterbildningar ur »Schi-king»
sångernas bok (jfr Heine och
Drachmann) samt bl. a. Sohwuys
rörande och bisarra sorge-ode
öfver sin landsförvisade gemål.
I hr Matthison-Hansens 120
dikter finnes mången stämning,
som icke har tålt vid en
kristallisation i ord; ofullgångna
verser, famlande, stapplande,
såsom ett barns försök att tala
högstämdt. Det vore både
grymt och dumt att tala illa
om dessa afsikter, som
förfelats, ty den som läser dessa
verser icke blott för att själf
gripas, utan för att finna hur
diktaren varit gripen, skall icke
undgå att bakom den stundom
tafatte versmakaren finna den
alltid inspirerade människan.
Den enastående
anspråkslöshet, hvarmed denne unge
poet deltager i det litterära
kapploppet, om han öfverhufvud kan
sägas deltaga däri, måste väcka
uppmärksamhet och sympati hos dem, som hafva
känsla för det ensamma stämningslifvets
hemlighetsfulla storhet. Det är lätt för
den, »hvis eget Hjerte som en Sangbund
klinger», att från en själfbedragen
dilettant skilja en utvald konstnär, för hvilken
det tager tid att nå en jämn och säker
rutin. Hr Matthison-Hansen kommer att
fortsätta, äfven om hans aning är riktig, att
mängden aldrig skall finna behag i hans
diktning, ty det är den »som försonar honom
med lifvet» — och utanför mängden finnas
de, som förstå. Jag har vid läsningen af hr
Matthison-Hansens ofta helt fragmentariska
småstycken gång på gång förnimmelsen af att
smaka förstlingsnjutningen af ett vänskapsfullt
anförtrodt manuskript. Det finnes verser på
några rader, hvilkas möjlighetsvärde är så
tydligt framträdande, att jag tycker mig
aage matthison-hansen. teckning af hans nicolai hansen.
höra diktarens fråga: »Tror ni ej att häraf
kunde göras ett poem?» Svaret lyder fullt
uppriktigt: »Ni har gjort rätt i att behärska
er och låta läsaren, er läsare, dikta själf».
Se detta lilla stycke:
Over det öde Hav sejler den store Damper,
ingen ved hvorhen,
i Salonen sidder en Kvinde, bider en Blomst itu,
ingen ved hvorfor. — —
(Forbi.)
Eller denna bild af april:
Himlen er blaa.
Over stubbede Agre og solede Veje,
Regndraaber smaa
komme og gaa.
Och denna parafras öfver Ch.
Baudelaires handskrift:
Hvor floden har sit Udlöb i havet,
brydes bölgerne som Bogstaverne i dit Navn,
ogsaa din Sjæl er brudt over Tideisens Revle
og er löbet ud i Vinterhavet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
