Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
carl forsstrand.
1 Den stora hafsormens Plesiosaurusnatur
ha utgjort mångas älsklingstanke. För den
exakta naturforskningen är den emellertid,
såsom bland andra prof. Owen visat, främmande.
var ormens diameter
ungefär femton eller sexton
tum. Under de tjugu
minuter, han var inom
synhåll för våra kikare,
var han icke en enda
gång under ytan; färgen
mörkbrun, kring strupen
gulhvit. Han hade inga
fenor men något som
liknade manen hos en
häst eller snarare en
knippa alger vajande
krin^ ryggen. Utom
af mig själf och ofvan
nämnda otficerare sågs
han af
understyrman-nen.underskepparen och
mannen vid ratten. Jag
äger af ormen en
teckning, utförd efter en
skiss, som togs
omedelbart efter det den sågs.
Denna teckning hoppas
jag kunna sända med
morgondagens post till
Lords Commissioners i
amiralitetet.»
Detta och flera
följande
meddelanden från officerarne
på Dædalus väckte
det största
uppseende icke blott hos den
stora allmänheten
utan äfven inom den
lärda världen. Den
berömde zoologen sir
Richard Owen
förklarade, att han
ansåg djuret vara en
stor själart, och en
medlem af
Geologiska sällskapet i London yttrar i en
insändare i Times, att det synes mer
sannolikt — om djuret, såsom många
antogo, ej var en orm eller en hafsål — att
den väldiga reptilen i fråga var släkt
med de jättelika saurierna, hvilka hittills
ansetts existera endast i fossilt tillstånd,
och bland dem med Plesiosaurus.» Enär
sistnämnda åsikt tillförene omfattats af
många och än i dag har anhängare, kan
det vara af intresse att meddela
insändarens slutord:
»På grund af plesiosauriernas kända
anatomiska karakterer, hvilka utletats genom
undersökningen af deras organiska kvarlefvor, hysa
geologerna öfverenstämmande den åsikten, att
dessa djur buro halsen (hvilken måste hafva
liknat ormarnes kropp) ofvan vattnet, under det
att deras ställflyttning utfördes af stora fenor
och den korta men kraftiga stjärten gjorde
tjänst som ett styre. Det skulle vara
öfverflödigt att påpeka, huru nära vetenskapsmäns
antaganden i dessa enskildheter öfverenstämma
med ögonvittnens beskrifning af det lefvande
djuret sådan den lämnats i kapten M’Quhae’s
bref och teckningar. Hos hafsormen återfinna
vi många af Plesiosaurus yttre karakterer,
såsom man kan sluta sig till dem af
undersökningen af skelettet. Det korta hufvudet, den
ormliknande halsen, som bars åtskilliga fot
ofvan vattnet, erinra starkt om den föreställning,
man vunnit om det utdöda djuret, och äfven
den borstliknande manen på vissa delar af
ryggen, en bildning som är så olik den hos
ormarne, har sin motsvarighet hos Iguana, med
hvilket djur Plesiosaurus blifvit jämförd af många
geologer. Men mest af allt skulle jag vilja
hålla fast vid det egendomliga i djurets
ställflyttning, hvilken kan hafva åstadkommits endast
genom en apparat af fenor, hvilken saknas hos
ormarne men förekommer i sin högsta
fulländning hos Plesiosaurus.»1
Berättelser, som mer eller mindre
öfverenstämma med officerarnes på
Dædalus, ha under de senare decennierna
tid efter annan afgifvits. Oudemans
anför öfver ett hundratal, och vi nödgas
af brist på utrymme hänvisa den
intresserade till hans arbete. Den som
uppmärksamt studerar detta och vill erkänna,
att man icke äger befogenhet att betvifla
sanningsenligheten af upplyste, mången
gång äfven zoologiskt bildade och fullt
hafsormen sådan den sågs af officerarne 1>å dædalus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
