Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Snyders och hans taflor på Nationalmuseum. Af John Kruse. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snyders och hans taflor på nationalmuseum. 5 i9
på ett blodigt kalfhufvud. Taflan, som
utgör ett parti, utskuret ur en större duk.
hvilken redan på Karl XI:s tid hängde på
Kungsör, har emellertid sin betydelse i vårt
museum, emedan den ger en föreställning om
Snyders’ mästerskap i att träffa den rent vilda
rofdjursnaturen hos en jakthund. Den andra
djurtaflan af Snyders är en så mycket
märkligare duk, hvilken till 1895 hängde i det
ursprungliga De Geerska tafvelgalleriet på
Finspong, där ytterligare 2 Snyders-taflor
finnas, och sedan dess intagit en af
hedersplatserna i Nationalmuseum, dit den kommit
genom köp. Det är icke en af dessa vanliga
som bjöd storken traktering på ett sådant sätt,
att blott värden och ej gästen kunde äta den
och därför betaltes af storken med samma
mynt. I stället för storken har Snyders valt
hägern, som tyckes ha varit en af hans
älsklingsfåglar och hvars graciösa gestalt med den
koketta tofsen i nacken, de långa grå och
hvita vingarne och hela den spanskt stolta
hållningen han målade så con amore. Hela
scenen är ypperligt berättad med saftig humor
och säkert undvikande af frestelsen att göra
djuranekdoten till en förklädd
människo-anek-dot. Hur på en gång snopen och lysten
sitter icke Mickel och slickar på den höga
DÖDT VILLEBRÅD PÅ ETT KÖKSBORD. OLJEMÅLNING AF FRANS SNYDERS. 7 Nationalmusetim.
scener af Snyders med jagade och jagande
djur i blodig och rasande kamp utan en mera
ovanlig, fredlig seen. Snyders förfriskade sig
nämligen en och annan gång »mellan
drabbningarne» med att utföra idylliska bilder,
milda och älskvärda fantasier från ett
djurvärldens Utopia, såsom en fågelkonsert
(Berlin), djuren i paradiset (Louvre och Wien) eller
djuren i Noaks ark (Louvre), i hvilka
djurvännen-konstnären lagt ned, tänker jag mig,
en mera personlig accent än i de våldsamma
kampscenerna, hvilka uppstått under den
öfvermäktiga inverkan af Rubens’ konst och hela
den kraftfulla samtidens anda. Här har han
hämtat sitt motiv från Aesopus’ fabel om räfven,
glasflaskan, ur hvilken den eleganta hägern,
tack vare sin långa hals och näbb, helt
behändigt plockar till sig en läcker ål.
Räfvens tjocka bruna päls, hägerns och hans frus
lätta fjädrar, ljusets blixtrande mot
glasflaskan — allt är mästerligt måladt med bredd och
skärpa i en lysande kolorit, och därtill kommer
att scenen är infattad i ett synnerligen vackert
flamskt slättlandskap med vass och näckrosor,
en brun häck, ett par bondgårdar med
pittoreska, höga halmtak och omgifna af tina,
ljusgröna, hängbjörkliknande träd. Detta landskap
med sin bruna förgrund, sina ljusgröna träd och
sin i blått öfvergående, fint utpenslade bakgrund
röjer tydligt sitt samband med den äldre land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
