Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Olive Schreiners diktning. Af Ingeborg Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 522
ingeborg kleen.
hvar se dagen igen och tala sitt barnsliga
språk från vilda, snart utdöda folk, hvilka
aldrig hunno längre än till de första
trefvande stegen på konstens område. Men
för barnet, som ännu står på hottentottens
utvecklingsgrad och ej har andra
konstalster att tillgå, tala de ett lättfattligt språk
och erbjuda ett rikt fält för en diktande,
undrande fantasi, som annars får lefva på
mager kost bland dogmatiska boer och
utilitariska engelsmän.
Här, kanske mer än på de flesta
punkter af jorden, kan det uppväxande barnet
genomlefva hela skalan af människans
religiösa och sociala utveckling, från vildens
ståndpunkt till 1890-talets mest civiliserade
folks, med alla mellanliggande grader. Och
midt ibland dem alla står med skarpa,
utpräglade drag, likt ett historiskt
sten-monument, boernas afskilda karakterstyp,
— denna oligarki af fria bönder under ett
styrelsesätt mer despotiskt än det
autokratiska Rysslands i dag; — dessa afkomlingar
af hugenotter och holländska protestanter,
som utvandrat under de nederländska
förföljelsekrigen, och som sedan, afstängda
från moderlanden, lyckats bibehålla sina
stamfäders kultur och religion så väl intill
våra dagar, att ännu för få år sedan en
presidentkandidat enhälligt föll igenom vid
valen, emedan han yttrat som sin åsikt, att
djäfvulen ej hade någon svans.
I sitt första arbete, »The Story of an
African Farm», som utkom för omkring ett
tiotal år sedan under pseudonymen Ralph
Iron, har Olive Schreiner gjort världen
bekant med dessa boer, innan de ännu börjat
tilldraga sig den öfriga världens
uppmärksamhet. Med stark sympati och ofta mycken
ironiblandad humor har hon tecknat det
enkla hemlifvet hos detta stolta, sega folk,
som ännu bibehåller och fostrar ädla, granna
krigardygder af sådant slag, som bli
alltmera sällsynta, men som äfven i sin
bond-aristokratiska isolering och sitt afundsjuka,
misstänksamma motstånd mot allt
främmande inflytande stelnat i dogmatisk
forstening, så att patriarkalismen urartat till
tyranni och troshjältemodet till vidskepelse
och fanatism. Hon har tecknat dem så,
som endast den förmått, hvilken upp
under den stärkande inverkan af deras
dygder, men äfven arbetat och dignat under det
tunga, tryckande oket af detta stenhårda
stillastående. Men allt stillastående är
dödsdömdt, och boerna ha i sitt envisa
motstånd slutit ögonen till för den nya
tiden, så att de ej ens märka, hur denna
obemärkt smyger sig in på deras eget
område och fångar dem i deras svagaste
punkter. Och ej blott utifrån, genom
främlingarne, hotar den dem; dess fläktar tränga
öfver stängslen från alla håll inpå dem och
fylla själfva luften, som det unga släktet
inandas; och så växer där upp i deras
midt, obemärkt, en ny protestantism, som
småningom skall bli lika väldig och oböjlig
som deras egna förfäders. Och denna
frihetskamp har hon skildrat i bokens två
hufvudfigurer, som hon gör till
representanter för sitt eget tidigare lifs två
förnämsta sträfvanden efter frigörelse,
människans religiösa och kvinnans sociala, i
herdegossen Waldo med sin grubblande,
lidande djupa tänkare- och konstnärsnatur,
och den föräldralösa Lyndall, den trolska,
älfvalika lilla engelskan, som förirrat sig
hit likt en varelse från en annan värld och
som sträfvar tillbaka igen med hela sitt
väsens styrka till en omgifning, där hennes
rika begåfning kan få utveckla sig fritt.
Med mikroskopisk noggrannhet och den
subtilaste själsanalys har hon tecknat denna
menniskans inre frihetskamp, som börjar
hos barnet långt förr än de flesta ana, som
ligger där såsom en tyst arbetande sorg
redan under dess tidigaste omornade själslif,
innan medveten tanke ännu förmått gifva
den form, och ger så många rikt begåfvade
barn i förtid ensamhetens martyrskap. Steg
för steg följer hon dess utveckling sedan
medvetandet vaknat, genom barndomens
och ungdomens olika faser, då den klara
tankens tvifvel och den varma känslans
tro strida sin tvekamp om själen, ömsom
sårande och ömsom stärkande hvarandra,
stundom sammansmältande i ett ögonblicks
lycksalig förening för att skiljas igen till
nya slitningar. Hon följer dem ut i lifvet,
där idealernas fjärilsvingar kanthuggas mot
världen, denna värld, som på afstånd
hägrade likt gyllene kullar, men på nära håll
var endast hård, naken sten; hela deras
lidandesväg genom den kala verkligheten
ända fram till drömmarnes och idealernas
korsdöd, för att se dem uppstå igen till
högre lif i en annan tid eller i andra
hjärtan. Det är en tafla målad så som
idealister måla, med drömbildernas
bländande ljuseffekter mot verklighetens mörka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
