Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Molière och läkarne. Af Nils Erdmann. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
nils erdmann.
Han persifierar de medicinska
kvack-salfvarne, men han böjer sig ödmjukt för
deras vetenskap.
Moliére är icke den förste som gör
narr af läkarne. Redan Montaigne och
Rabelais gjorde det. När Moliére växte
upp, hade han tillfälle att på
Saint-Germains stora marknad, där hans far,
tapetseraren, ägde två salustånd, njuta
af de farser, som italienska
komedian-ter uppförde. Det var burleska
arle-quinader, stundom bättre och stundom
sämre än de, hvilka vi äga kvar i
Ghérardis »Théåtre italien», pjeser,
visserligen af senare datum, men
karakteristiska för genren. Där finnes ett stycke,
»Arlequin, kejsare i månen», som
karri-kerar apotekarnes orakelspråk. Det är
ett groft men lustigt gyckel, hvars satir
knappast har någon udd. Ty de
diatri-ber, hvilka slungas mot läkarne och där
dessa beskyllas för att samtidigt som de
böta sjukdomen äfven döda den sjuke,
äro sannolikt imitationer efter Moliére.
Men icke nog härmed. På hotel de
Bourgogne, Paris förnämsta teater, som
gossen besökte med sina släktingar, fick
han ofta skratta åt en aktör, hvilkens
egentliga namn var Bertrand Hardouin,
men som, i enlighet med tidens sed, kallade
sig Guillot-Gorju, konstnärens »nom de
guerre». Denne aktör hade, om Patin
talar sanning, varit läkare i Paris, ja, t.
o. m. doyen vid den medicinska
fakulteten. Sanval degraderar honom till
apotekare i Montpellier. När han dog, köpte
Moliére hans memoarer af änkan,
berättar en pamflettist.
Hardouin spelade egentligen apotekare
och doktorer. Äfven om skalden icke
plagierat memoarerna, som pamflettisten
uppger, studerade han säkerligen med
intresse de af Hardouin själf komponerade
eller improviserade upptågen. Och när
han som yngling i spetsen för en
teatertrupp genomströfvar Frankrike, får han
särskildt i Languedoc både goda och
rikliga material. I staden Pézenas brukade
han dagligen besöka en barberarestuga,
hvarest han länge och grundligt gjorde
iakttagelser öfver kunderna. Midt emot
låg apotekarens butik, och hvad han där
såg, glömde han icke. I Montpellier,
sätet för Frankrikes andra medicinska
fakultet, hade han en djup brunn att ösa
ur, desto mer som läkarne i Paris och
Montpellier utkämpade hårresande
bataljer. Deras af lärdom och gränslöst ovett
öfverfyllda broschyrer läste han, ty.han
slukade »alla satiriska böcker». Deras
underkurer hörde han ofta talas om, och
mer än en gång beundrade han deras
diskussioner, där latinet flödade och där
världshistoria, fysik och kemi vida
utförligare afhandlades än farmaci och
medicin.
Hvad han senare hämtade ur sina
omfattande kunskaper i fransk, italiensk
eller spansk litteratur, äfvensom från
latinska författare, hafva utgifvarne af hans
arbeten visat. Med de oräkneliga
charlataner, som på hans tid praktiserade i
Seine-staden, gjorde han bekantskap
under sin barndom. Vägen från hans hem,
som låg i Paris’ hjärta, mellan Louvren
och Hallarna, till Pont-neuf,
charlatanernas marknadsplats, var icke lång, och
när han studerade vid College de Clermont,
nuvarande Lycée Louis le grand på
vänstra Seine-stranden, gick han dagligen
öfver bron. Där var ett lustigt lif. Den
tidens kvacksalfvare drefvo ej sitt yrke
i mörkret. De gjorde allt för att väcka
uppmärksamhet. De enklare stodo med
sin medikamentlåda under armen och
skreko ut sina elexir. Andra talade till
folket från hästryggen och samlade
massan omkring sig genom lyckade, af en
brusande ordström interfolierade
pantomimer. Och de mera framstående gåfvo
teatraliska representationer på
ambulato-riska Tespis-kärror. Än spelade doktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
