- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
544

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två dikter af J. J. Albert Ehrensvärd - Fattigfolk - Vårkväll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÅ DIKTER

af J. J. ALBERT EHRENSVÄRD.

FATTIGFOLK.

Se, flämtande lyser strimman
af höstsolen blek och gul,
och fuktig sveper sig dimman
kring fattigmans låga skjul.

Där bo vi, som lifvet dömde
att pröfva den armes lott,
försmådde, föraktade, glömde
bland allt, som är lågt och är smått —

en skara ofria trälar,
som äga ej annat val —
på gyckel vi kallas för själar
och räknas i tusendetal.

Men sök ej bryta vår boja,
bygg inga skimrande slott.
I fattigmans låga koja
vi ha det så innerligt godt.

Blir bara ens sinne förslitet
af dagarnes jämna stråt,
då nöjs man sist med så litet
och gläds som ett barn däråt.

En brokig fållnad, ett stycke
brokad, som falnat till lump,
ett gammalt förrostadt smycke,
bevaradt af någon slump,

en målad glasbit, en pärla
med glans af en stelnad tår
kan fröjda oss arla och särla,
kan fröjda i dag som i går.

De rika palats må bygga,
som svindlande famna skyn —
vi bo så lugna och trygga
därnere i smutsen och dyn.

Stor sak med armodet fasor
och nödens tyngande bann —
Vi trifvas med våra trasor

så godt en menniska kan.



VÅRKVÄLL.

Nu sveper sig vårkvällens slöja
kring ängarne mjuk och blek,
och fängslade ögonen dröja
vid slocknande färgers lek.

Och fast ej något vi säga,
fast ej en hviskning är spord,
vi samma tanke dock äga,
som knappt kan fångas i oid.

Ju dunklare skymningen fäller
sitt dok öfver skyarnes brand,
dess högre vår längtan ställer
sin flygt emot drömmarnes land,

mot världar, där kvällsolens strimma
försmälter med morgonens glöd
och aldrig en slocknad timma
betecknar en känslas död.

–-—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free