- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
552

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I österled. Af Sven Palme. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle få föra oss tillbaka till fastlandet mot
20 rubels ersättning för kol o. d. »Men», sade
brat’ Gabriel med en praktisk affärsmans
blick i ögat, »om ni tillåter, att båten
tar en soima på släp, så skall ni få det
för halfva priset. Vi skola skicka efter
ved till våra domäner i Karelen».

På eftermiddagen gjorde vi en
förtjusande utflykt i ångslup i de smala
farlederna i den af ett fyratiotal öar
bildade Valamo-arkipelagen. Än vidgade
sig sunden med de mest storslagna
perspektiv långt i fjärran, än smalnade de
till trånga pass, än kantades stranden
af leende ängar, fulla af blommor eller
mjuka löfskogar, än hängde rätt öfver
våra hufvud de bruna, lodräta klipporna,
längs hvilkas remnor nödvuxna tallar
kämpade för att klättra upp. Men öfver
allt detta hvilade ett lugn, en frid, som
syntes uppfattas äfven af de vilda djuren.
Lommar simmade och döko icke långt
från ångslupen, flockar på nära tjugo
änder flögo upp och slogo åter ner ett
par tiotal meter från oss. All jakt är
förbjuden på Valamo, endast rofdjuren
förföljas med stränghet. Vi stego i land,
och brat’ Mikael förde oss genom en
stilla dal fram öfver en bro, där han
stannade och matade fiskar, som i
hundratal stimmade och hoppade kring de
utkastade brödbitarne, och än vidare fram
i skogen till ett ensligt litet kapell, där
en munk höll en ensam mässa. Vi drucko
vatten ur en sorlande källa och vände
nästan andäktigt tysta åter till båten.

Hemkomna besökte vi
klosterkyrkogården med dess grafkullar och enkla
små stenar, ofta utan all inskription. Vi
satte oss på en sten, brat’ Mikael på en
flik af min regnkappa. Vi gjorde vårt
bästa att förstå hvarandra, och han
förtalde mig ett och annat ur klostrets
historia. Egendomligt nog, synes det
som om svenskarne varit dess värsta
fiender. Brat’ Mikael visade på en stor
flat sten med lång inskrift. »Där ligger
svenske konungen Magnus begrafven»,
sade han. »Han dog här 1371». Jag
visste väl, att Magnus Erikson drunknade
i Norge 1374, men jag ville ej disputera
med brat’ Mikael, utan vi tydde
gemensamt inskriften: »På detta ställe är
kroppen begrafven, år 1371 öfverlämnad åt
jorden, af svenske konungen Magnus,
hvilken antagande det heliga dopet vid
döpelsen kallades Gregorius. I Sverige
är han född år 1336, år 1360 upphöjd
på tronen. Med stor härmakt öfverföll
Magnus de rättrogna ryssarne och
inskeppade sig på en flotta i Ladoga. Men
Gud bistod de sina och förstörde hans
flotta, så att hela hans här drunknade.
Magnus ensam blef på en planka vräkt
på Valamo holme, där han af munkarna
blef vederkvickt, antog grekiska läran
och dog tre dagar efter sin hitkomst.»
Så lyder stenens inskrift, naturligtvis
oriktig från början till slut. Sannt torde
däremot vara, att Valamo år 1611
hemsöktes af Jakob De la Gardies trupper,
hvarför munkarne då nödgades fly bort
från ön. De återkommo visserligen, men
från 1685 intill det stora nordiska kriget
beboddes Valamo af svenske kolonister.
Därefter åtnjöt ön ostörd frid, och
klostret utvecklades allt mera. År 1821 blef
det upphöjdt till ett »kloster af första
rangen», och sedan dess har dess
utveckling skridit raskt fram till den
nuvarande blomstringen.

Redan längesedan hade vi hört
klockorna ringa till aftonvard, men vi
lyssnade alltjämt till vår intressante ciceron.
Vid half niotiden syntes dock äfven han
blifva hungrig — hos oss hade hungerns
kval redan länge rasat, ty vi hade
endast ätit en usel frukost kl. 10 på
ångbåten samt druckit té på hotellet. Han
sprang upp och utropade: »Låtom oss
gå till matsalen.» Fulla af
förhoppningar om en visserligen enkel men god

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free