- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
8

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 1, Jan. - Musik. Af M. J.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

dagboken.

aria ur Glucks Armida och en »Hymne au
Créateur» i flack fransk salongsstil af
Hen-schel, sjungen af fröken Sidner, samt
afslutades med Mendelssohns välbekanta italienska
symfoni, som kunde ha spelats med mera
fulländning. Däremot utfördes Tschaikowskys
symfoni, på hvilken hr Nordqvist tydligen
nedlagt stor omsorg, på förträffligaste vis.

Herr Hennebergs konsert blef intressant
genom omväxlingen i program, ehuru ingen af
de utförda kompositionerna visade sig kunna
i högre grad fjättra intresset. Brottstycken
ur Wagners Niebelungencykel göra sig nästan
aldrig gällande i konsertsalen; utan
dekorationer är denna musik föga målande, och
»Siegfrieds Rheinfahrt» kunde lika gärna ha
hetat »Siegfried im Walde» eller något
liknande. I och för sig hördes den dock med
nöje såsom ett lösryckt fragment ur en
kolossalt anlagd modern pastoralsymfoni.
Kai-sermarschen verkade monumental, men
uppfyller nog bäst sitt ändamål, om den spelas
till ackompagnemang af klockringning och
kanonsalut, såsom den är tänkt.
Rimsky-Korsa-koffs suite »Sheherazade» skildrar för oss
sagor ur »Tusen och en natt» i en
underhållande musik, briljant instrumenterad men
utan högre värde. Bäst var första satsen,
där hafvet skildras med en viss storhet och
kraft — också lär komponisten vara sjöman
(officer vid flottan) — men för öfrigt
innehöll den orientaliskt färgade orkesterstycken
af det slag, hvari franska balettkomponister
excellera. — Hr Henneberg, som under hela
aftonen hade tillfälle att visa sin
dirigenttalang från dess fördelaktigaste sida,
uppträdde äfven som komponist och visade i sitt
förspel till »Brand» en hel del solida
egenskaper. Som sångsolister uppträdde en känd
musikälskarinna, som rönte stor framgång
med sitt varma och stilfulla föredrag af
Wagners »Träume», senast sjungen af Margarethe
Pedersen; vidare hr Ödmann, som försökte
sig som balladsångare med Södermans
glansfulla »Heimer och Aslög», för tillfället
instrumenterad af hr Henneberg, samt
slutligen hr Bergström, som framförde en ny
effektfull ballad »Sången» af Hallström.

För öfrigt antecknar jag, att fröken Hvass
på sin soaré väckte förtjänt bifall genom sitt
vårdade och pietetfulla föredrag af Beetho-

vens sonat opus i i i, senast spelad af Ilona
Eibenschütz’ älffmgrar, samt att hon äfven
som ensemblespelerska framstod på det
fördelaktigaste i Schumanns d-moll trio och
Dvo-raks kvartett, opus 33, därvid assisterad af
hrr Neruda, Aulin och Bergström; vidare att
fru Nansen på en fulltaligt besökt konsert i
Musikaliska akademien förnyat sina triumfer
samt att d:r Myrberg på en konsert, gifven till
förmån för läraresällskapets byggnadsfond,
såsom ofta förr framstått som lycklig
vis-komponist.

Från Operan har jag endast att anteckna
julprogrammen samt en repris af
»Kronjuvelerna», hvars underhållande och på sina
ställen särdeles spirituela, äkta auberska musik
(glansnumret är kvintetten i sista akten) nog
ännu skulle kunna göra lycka, om Operan
ägde för denna genre fullt lämpliga förmågor,
hvilket numera ej är fallet. Fröken Petrini
tycks endast bekymra sig om sina
koloraturvariationer, som hon — det måste medgifvas
— sjunger briljant; hr Ödmann chargerar i
opéracomiquen sitt spel och stöter vid
hastigare tempo fram sången i stället för att
sjunga bundet, så som han kan, när han vill.
Fröken Frödin är behaglig att skåda men
i vida mindre grad att höra, ty hon sjunger
icke alltid rent (i förbigående anmärkt passar
emellertid den grad af sångkonst, hon
besitter, vida bättre för opéra-comiquen än för den
stora stilen), hr Forsell sjunger däremot
vår-dadt men är stel och tråkig, och hr Brag är nog
rätt rolig men för mycket i operettstil. Den
bästa figuren gjorde onekligen hr Sellergren, som
kunde genomfört sin framställning med mera
konsekvens men dock i det hela gaf en både
karakterfull och rolig Rebolledo. 1 »Per
Svinaherde» var fröken Thulin en nätt prinsessa
och hr Bergström en rolig bonddräng, för
öfrigt var uppsättningen den gamla; och från
»Värmländingarna» och Hans och Greta» har
jag endast att anteckna två debutanter, af
hvilka dock blott den ena, fröken Ahlstedt,
en näpen Greta, visade sceniskt gry samt
goda möjligheter i föredrag och röst, hvilken
senare dock tills vidare är otillräcklig i höjden,
hvaremot fröken Skärlén, som från
konsertsalen gjort sig känd som lofvande vissångerska,
knappast torde äga någon egentlig dramatisk
begåfning. M. J.

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1S97.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free