Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 3, Mars - Nya finska böcker. Af Hj. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
DAGBOKEN.
det hela sjunker likväl ihop till en roman som
många andra.
Hvilken skillnad, då man från denna bok,
som helt säkert har varit ett drygt dagsverke,
och som också bär spår däraf, kommer till de
bästa af Tavaststjernas samtidigt med romanen
utgifna »Dikter»! Där en död konstruktion, som
väl med stöd af helt andra intressen hos läsaren
än de rent litterära kan lefva ett slags skenlif,
men som författaren själf väl knappast kan
räkna till sin andes äkta barn; här några få
sånger sjungna inifrån, från djupet, sånger i
hvilkas rytmer och tonfall en varm och fängslande
om än sällan harmonisk diktarpersonlighet har
tryckt sin stämpel som i mjukt vax. Hör dessa
rader:
Hemåt i höstregn, hemåt i natten,
hem öfver svarta, svallande vatten,
hemåt mot vinden, hemåt mot strömmen
styr jag min farkost, men såsom i drömmen,
vågorna väcka mig icke ur den.
Stänket, som slår öfver däck och kajuta,
väcker mig icke upp till att njuta
färden mot vinden, färden mot strömmen.
Hemåt det bär, men såsom i drömmen.
Svara mig svallsjö I Lefver jag än?
»Hemåt i hösträgn», »Finnbacka Finne»,
»Den förlorade sonen» — och jag skulle väl
kunna nämna ännu några flera af dikterna i
denna samling — höra till de tämligen
sällsynta moderna litteraturalster, om hvilka man kan
våga den spådomen, att de skola lefva länge.
De äro barn af sådana ögonblick, i hvilka ett
människolif har koncentrerats. — Att man vid
sidan af dessa dikter också finner en del lättare
saker, sådana som »Sekularparentationen»
öfver Bellman eller den absolut innehållslösa
dramatiska scenen »En duell» kan lyckligtvis icke
minska diktsamlingens bärkraft i fullt samma
proportion som det ökar dess volym.
Måhända är det svårt för en främmande, som
aldrig varit i Finland, att uppskatta Juhani Ahos
diktning så som den förtjänar. En stor del af
de »Spånor», af hvilka författaren nu har
utgifvit tredje samlingen — helt korta novelletter,
stämningsstycken och prosadikter — tillhör
också tydligen det slags litteratur, som har
svårt att fullt göra sig gällande utanför den
jordmån, ur hvilken den har vuxit upp och med
hvilken den organiskt hör samman. Satiren i
sådana stycken som »Alltför stora män» och
»Sin egen lyckas smed» glider lätt förbi en
utomstående. Ä andra sidan finner man dock
bland dessa »spånor» också många som äro
ägnade att äfven inför främlingar bära upp det
berömda namn författaren bland sina landsmän
äger. Särskildt är Juhani Aho en djurmålare af
allra högsta rang; det går genom hans
jaktstycken en stor fläkt inifrån skogarnas djup, en
doft af vildt, en känsla för naturen som det
stora urhemmet, från hvilken ingen kultur kan
rycka oss loss. Ställda mot denna fond blifva
de ämnen stora, som man kanhända eljes skulle
finna små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
