Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 4, April - Litteratur. Om Udviklingsgangen i Henrik Ibsens Digtning af A. Schack. Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 krg. 1897. Bilaga till ORD OCH BILD. N:r 4, April.
LITTERATUR.
OM UDVIKLINSGANGEN i HENRIK
IBSENS DIGTNING af A. SCHACK.
Kjöbenhavn, Lehmann & Stages Forlag 1896.*
Titeln lofvar mer och helt annat, än
boken håller. Här är i själfva verket
bara ännu ett, fast denna gång ett mer än
vanligt ondsint, utbrott af otålighet gentemot
gamle trollgubben Ibsen. Man är litet hvar
nu för tiden otålig på honom, för att han
icke bjuder oss om och om igen på stormän
i ondt och godt — någon ny Skule eller Peer
Gynt eller Brand eller Julian eller Stockmann!
Man kan ej lida, att han sitter där stilla i
sin vrå och slösar den finaste, mest
beundransvärda konst på skildringen af småfolk, af små
själsåkommor och tidsepidemier; om hvilka
han för resten icke ärligt »bekänner kort»,
antingen han hatar och föraktar dem, eller
numera möjligen hyser ett allt mildare,
vemodigt deltagande för dem, möjligen börjat
känna igen något af sig själf i pygméerna,
liksom förr i storkaxarne —?
Men se så där hyggligt, som vi andra, ger
icke pastor Schack till känna sin saknad! Vi
öfriga knota öfver att finna Henrik Ibsen, i
likhet med andra dödlige, småningom åldras.
Pastorn låter icke åldern, »aarenes tryk»,
gälla, skyller icke heller på «et
gennemgaaende omslag», en ändrad lifsåskådning, utan
åtager sig att bevisa alltsammans vara
moralisk förhärdelse. Han säger oförbehållsamt
Henrik Ibsen hafva (olikt t. ex. en
Paludan-Müller) utvecklats blott och bart som konstnär,
»ikke sædeligt som aand»; hafva vaket känt
* För »Ord och bilds» konstnärligt intresserade
läsare vore denna anmälan gagnlös. Men ett annat
slags intressenter få här en liten dosis motgift mot
möjliga skador af den ytterst ensidiga danska
flygskriften.
det etiska krafvet, detta äkta och sanna »at
være sig selv», och likväl allt mer och mer
afgjordt valt det andra, estetiska, omänskliga,
»at være sig selv nok»; hafva följaktligen till
sist hamnat i »den selvtilfredse skepticisme»,
denna *pagt med döden». Hans enda
återstående »fattige tröst» är numera det
»kunstneriske mesterskab». Det var således
bokstafligen om sig själf Ibsen var så sannspådd
den gången, »da han i ’På vidderne’ skrev.
Den sidste styrkende saft jeg drak,
ej længer på vidden jeg fryser;
mit sejl gik tinder, mit livstræ knak; —
men se, hvor smukt hendes röde stäk
mellem birkestammerne lyser».
Dessa äro hela den danska broschyrens
ohyggliga slutord, troget sammanfattande det
tendensiösa innehållet af 202 pagina!
Vi andra, åtminstone en ganska stor mängd
svenskar, tro nu alldeles icke, att det så där
bokstafligen var om »sig selv» som Ibsen
spådde denna flacka esteticism. Vi tro
däremot, det rimliga, att han rönt något — ja
mycket — äfven inom sin egen varelse af denna
samma tidens tärsot, hvilken han så hemskt
skildrat i sarnlifvet »på viddernè» mellan
ynglingen och »den främmede skytte»; annars
hade han antagligen öfverhufvud haft föga att
säga sin samtid. Vi tro honom nog ytterst
kännbart hafva själf genomlidit och genomlefvat
nästan alla sina små och stora hjältars
konflikter (Falks —, Gynts —, Brands —,
Werles —, Rosmers -—, Allmers —, o. s. v.);
emedan konstnärligt producerande själar äro
de sensitivaste, de rörligaste, de mest
med-kännande af alla, och i viss mening äfven de
mest spontant lidelsefulla. Men att göra
alstra-ren rent af identisk med sina produkter, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
