- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
34

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 5, Maj - Svensk press-historik. Af John Kruse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

DAGBOKEN.

SVENSK PRESS-HISTORIK.

Rernhard Lundstedt. Sveriges periodiska
litteratur, II, Stockholm 1813 —1894. Sthlm 1896.
Otto Sylwan. Svenska pressens historia till
statshvälfningen, ljj 2. Lund 1896.

Som ett memento för alla vänner af vårt
lands personal-, kultur- och litteraturhistoria
påpeka vi tillvaron af tvenne nyutkomna
gedigna verk.

Den på publicistklubbens uppdrag af d:r
Bernhard Lundstedt utarbetade bibliografien
öfver Sveriges press från dess begynnelse till våra
dagar har nu hunnit till sin andra del, hvilken
omfattar Stockholms-pressen under perioden
1S13—-1894. Denna resonnerande statistik
öfver våra tidningar och tidskrifter har endast
möjliggjorts genom många års ihärdiga och
mödosamma forskningar, vid hvilka förf.
emellertid haft lyckan att främst i staben af
frivilliga medarbetare räkna de båda säkra
veteranerna K. F. Werner och Birger Schöldström.
Uppgifternas stora rikedom och den
omsorgsfullhet, hvarmed de insamlats från östan och
västan, förläna arbetet en epokgörande
betydelse. Hvar och en, som söker en uppgift om
Sveriges tidningar och tidningsmän, vare sig
professionela eller amatörer, skall med
trygghet kunna vända sig till denna bibliografi och
finna hvad han söker. De nu färdiga tvenne
första delarne ha redaktör Frithiof Hellbergs
mecenatskap att tacka för att de kunnat
komma öfver manuskriptstadiet. För utgifvandet
af tredje och sista delen, behandlande
landsortspressens historia 1813 — 1 894, har
publicistklubben begärt statsunderstöd, och man får
hoppas att detta beviljas, så att ett viktigt
standardverk inom kort vinner sin slutliga
fullbordan.

Icke endast en pressbibliografi utan
äfven vår första på samma gång fullt
vetenskapliga och i allmänhet populärt hållna
svenska presshistoria har det förflutna året bringat.
Det är docenten Otto Sylwans Svenska pressens
historia till statshvälfningen 1772. Det är ett verk
hvilande på den moderna litteraturforskningens
solida bas. Ett omfattande och hängifvet
studium af utlandets och Sveriges
tidningsväsende i dess uppkomst och utveckling borgar för
framställningens pålitlighet. Författarens här
och där framskymtande humoristiska sinnelag
lyckas ur de icke sällan i dubbel mening
snustorra gamla tidningsbladen leta fram ett
njutbart stoff. En och annan gång lider
framställningen af någon tyngd, beroende på den

hopning af materialet, som en samvetsgrann
vetenskapsman har så svårt att undvika, men
i allmänhet läser man boken icke blott med
verklig behållning utan äfven med nöje, utmärkt
som den är af en ledig och klar stil, som
utan krumbukter säger hvad som skall sägas.
Efter en i raska och stora drag hållen
öfversikt af pressens uppkomst ute i Europa
öfvergår författaren till den svenska pressen,
som tager sin början 1645 mec’ det officiela
organet Ordinari Posttifdender. Under
1600-talet utvecklas den svenska pressen ytterst
obetydligt och har en på det hela taget ganska
ointressant prägel af torr och opersonlig
objektivitet. Under frihetstiden blir det ett annat
lif i våra pressförhållanden, och flera utmärkte
journalister sätta personlighetens uppfriskande
stämpel på tidningarna. Nu först
differentierar sig pressen i bestämda grupper:
nyhetstidningar, moraliska eller sedolärande
tidskrifter, litterära tidskrifter och politiska organ.
Till de mest fängslande partierna i boken
räkna vi framför allt den förträffliga och liffulla
karakteristiken af Dalin (som jämföres med
August Blanche), vidare teckningen af »de
lärda mödors patriark» C. C. Gjörwell och hans
många oförtrutna litterära tidskriftsföretag samt
skildringen af den hetsige och skämtsamme
Göteborgslektorn Joh. Rosén och hans kamp med
kollegan Gothenius, hvilken man, för att
begagna ett Frödingskt uttryck, kunde kalla en
»klumpkloss». De båda mustiga
partiskribenterna, mössorna J■ G. Rothman och D.
Hel-singius äro också roande företeelser i all sin
simpelhet. Det ur rent litteraturhistorisk
synpunkt intressantaste kapitlet handlar om tidens
i det stora hela ännu så borneradt »klassiska»,
estetiska och kritiska åsigter. Att många ur
kulturhistorisk synpunkt synnerligen målande
drag förekomma i en pressens historia, är
själfklart. Förf. har också vetat att
synnerligen väl välja dem. Vi påpeka de många
vittnesbörd, som pressen ännu långt in på
1700-talet lämnar om kvarlefvande vidskepelse,
äfven hos upplysningstidens bildade människor,
t. ex. den notis om en af en jutländsk fiskare
fångad sirén, »animal fort remarquable»,
hälften människa, hälften fisk, hvilken 1 749 stod
att läsa i Peter Mommas och hans »upplysta»
hustrus Gazette. Bland andra roande
tidsmålningar märkes en liten, ytterst typisk
rococo-miniatyr från 1753, skildringen af den
herdefest, hvarmed magistrar och elever i
Kristianstads trivialskola firade kungens namnsdag.

J. K—e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free