- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
35

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 5, Maj - Konst. Japansk utställning. Af John Kruse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGBOKEN.

35

KONST.

JAPANSK UTSTÄLLNING.

Landskap och djurstycken. Hokusai. Hiroshighé.

Japanernas kärlek lill naturen är
vidtbe-römd och i själfva verket utan motstycke
hos andra folk i äldre och nyare tider. Den
kan endast jämföras med de gamle
grekernas hela folket genomträngande sinne för
plastisk skönhet. Ty under det att i Europa
känslan för naturens lif i alla dess oändligt
växlande nyanser först framträdt som en af
kulturens senaste frukter och knappast finnes
/ full utveckling annat än hos ett fåtal genom
dels medfödd dels förvärfvad kultur
högtstående individer, tyckes en svärmisk
naturdyrkan ligga hvarje japan i blodet. När
äppelträden och körsbärsträden i vårens tid hölja
sig i sina doftande ljusröda blomsterskyar
eller svärdsliljorna ur vattensjuka marker
sträcka sina stolta mångskiftande kalkar upp mot
ljuset, då vandra skaror af landets
innebyggare åstad för att pä blommornas
favoritplatser njuta af deras skönhet i fulla drag och
lira den i musik och dikt. Med
blomsterfyll-da vaser prydas hem och tempel, och när man
äter, lära rätter och bakelser serveras
smyckade af blommor. Men så äro de också ett
härligt land, dessa vulkaniska öar, med sina
vilda snötäckta berg, sin underbart yppiga
och färgrika flora och graciösa djurvärld och
sä kring det hela — som en inramning utan
gräns — det oändliga svallande hafvet, som
aldrig är sig lika, som evigt växlar och evigt
tjusar.

Utställningen gaf en ganska god inblick
både i Japans härliga natur och i japanernas
innerliga naturkärlek. De s. k. kakémonoerna
buro — med undantag af några få, som
framställde mänskliga figurer — vittnesbörd om
den mera intima sidan af denna kärlek,
förmågan att glädjas öfver en enstaka växt eller
ett djur. Med lätt hand hade sålunda en
målare prydt sin kakémonos siden med en blom
mande persikokvist med ljusröda blommor och
gifvit däråt en saftigt grön inramning i en färg
af frisk och klar mossa. En annan hade
målat en liten humoristisk apa, som fundersam
sitter på en trädgren,- och gifvit åt bildens fina
och luftiga gråa ton en bård i smältande
ljusblått. En förträfflig effekt gjorde en kakémono,
hvars motiv utgjordes af ett litet
brunnsäm-bar, i hvilket en kvist hvita fruktträdsblom-

mor instuckits, medan en liten svala satt sig
på tågverket. Liknande enkla motiv — ett
par dufvor eller karpar, en flygande örn, ett
par änder, som sänka sig mot vattenytan
(påminnande om Liljefors’ »Vildgäss»), en lätt
vajande bambugren med bin etc. —
förekommo pä andra kakémonoer och gjorde oftast en
utmärkt dekorativ verkan, liksom de vittnade
om ett hängifvet naturstudium. Den vackraste
af dessa bilder var i mitt tycke en okänd
mästares »tranor i snöväder». Med blott några
svarta tusch-streck på hvitt siden hade
målaren framkallat en förtjusande harmoni af »hvitt
i hvitt». De långa statliga hvita fåglarna på
snöhvit mark och under en snötyngd gren
bildade ett glänsande helt omgifvet af en bård
i blommigt blått siden. Idén torde vara
hämtad från den berömde målaren Hokusai’, som
en gäng tecknade två hvita tranor i snöväder
mot bakgrunden af vulkanen Fuji Yamas
snötäckta topp och därunder skref »Fuji som ett
af de tre idealen af hvithet». Några små
handteckningar af i allmänhet okända mästare
utgjorde liffulla och raskt utkastade djurstudier
såsom den med rödt och bläck utförda bilden
af en galande tupp och en plockande höna,
Hokkeis i tusch utförda gås, en höna, som
med sträckt hals och hufvudet på sned i den
kända löjliga ställningen lurar på en insekt och
slutligen en mickel räf, som helt mänskligt står
på två ben klädd i röck och eftertänksamt
betraktar en fälla — en seen alltså, som
vittnar om att Reinecke Fuchs’ och Aesopi anda
icke är främmande för de skämtsamma
japanerna.

Om japanerna för ätergifvandet af
detaljerna i naturen gärna välja kakémonons relativt
stora format, synas de däremot för helbilden
af naturens lif, landskapet, föredraga ett
mindre format, — den färgtryckta gravyrens.
Dessa landskap äro stundom slentrianmässiga
och maniererade i nästan lika hög grad som
figurframställningarne, såsom man t. ex. kunde
se af ett vidunderligt »vattenfall», som,
svartbrunt och stenhårdt, såg ut som ett lager af
skiffer-bildningar, men i allmänhet utmärkte
sig landskapen icke blott för en öfverraskande
god, ofta ypperlig perspektivisk verkan utan
äfven för verklig stämning och karakter,
åstadkomna med ytterst enkla medel. »På fjället»
af Hokusai gaf med tre färger, hvitt, blått och
grönt, en frisk och sval högfjällsstämning. »Vik»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free