- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
52

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 7, Juli - Konst. Moderna svenska etsningar på utställningen och i Nationalmuseum. Af John Kruse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

DAGBOKEN.

Göran Persson och Gude Gjädde —
utdelades på sin tid af Stockholms Konstförening
tilldess medlemmar.

Åtskilliga af våra ffämste etsare, såväl
äldre som yngre, saknas däremot alldeles på
utställningen. Man saknar Gellerstedt,
Norstedt, Boberg, Carl Larsson, Zorns tidigare
arbeten, Tallberg samt slutligen den yngsta
etsaregenera tionen, som utbildats af Tallberg
i hans lifligt besökta etsareskola vid
Konstakademien 1895—96.

Den brist, som sålunda förefinnes i vår
konstutställning, har emellertid lyckligtvis
Nationalmuseum afhjälpt genom ett i dess
gravyrsal (afdelningen till vänster) anordnadt
urval af moderna svenska etsningar. Som
gräns bakåt i tiden är 1850-talet satt, och
samtliga våra mera betydande etsare från
denna tid fram till våra dagar äro väl
representerade. De talrikast företrädda äro Hägg,
Zorn och Boberg.

Häggs styrka ligger i den ståtliga, starka
konturen, det arkitektoniskt fasta och säkra
uppbyggandet af hvalf, pelare och gaflar till
en klar och rytmisk helhet, som verkar med
något af en Haydns lyckliga ljusa harmoni;
betecknande för Hägg i detta afseende äro
hans Mont S:t Michel och hans många
interiörer ur spanska och franska götiska
kyrkor. Det rent måleriska element, som på
senare tider åter gjort sig så starkt gällande
inom etsningens konst, framträder däremot
mindre hos Hägg, hvilken dock i mer än ett
verk visat sig kunna lägga äfven stämningens
och ljusdunklets charme öfver sina verk.
Härom vittnar såväl den förtjusande
akvatinta-bild af inloppet till Stockholm, med en ytterst
fin luftton, som tillhörde Föreningens för
grafisk konst fjolårsalbum, som den vy af
Visby en varm och stilla sommarafton från
strandvägen, af hvilken själfva proftrycket är
att se i Nationalmuseum.

Zorns styrka äfven som etsare är däremot
främst det rent koloristiska. Blott han kan
trolla fram ljusets och dagrarnes nyckfulla
och tjusande lek med mörkret och dess
skuggor, bekymrar han sig icke om konturernas
renhet eller skärpa, hvilka helt enkelt icke
existera för honom. Däraf också en
onek-lig impressionistisk friskhet och bländande
verkan. En berömd tysk målare, Max
Liebermann, har på den stora utställningen några
etsningar af en liknande koloristisk hållning,
bland hvilka en värdshusträdgård med ljuset
fallande in mellan träden i strimmor och

fläckar på bord och bänkar; Liebermanns
blad äro troligen påverkade af Zorns men
uppnå knappast fullt de senares verkan.

Bland Zorns etsningar ’torde särskildt
förtjäna framhållas, utom porträttet af
konstnären själf med sin fru, de geniala porträtten
af Renan, Liebermann och några utländska
damer, bland hvilka märkas den sittande,
smutsiga gumman i tjock päls (hvilken
återgifvas i tidskriften Pan) samt den robusta
modellen, som badat och står på stranden,
draperande sig i en fotsid, rutig kappa. Af
en hardt när till obegriplighet öfverdrifven
impressionism präglas däremot en sådan bild
som scenen från ett bryggeri, som lär skola
föreställa arbeterskor sysslande med kapsling
af buteljer.

Boberg är icke blott som arkitekt utan
äfven som etsare en af våra störste mästare.
Både i den rent arkitektoniska och den
må-leriskt-koloristiska genren har han
åstadkommit utmärkta konstverk. Till den förra höra
hans olika vyer af den hvita S. Martin-bron
i Toledo med sina enkla, kraftiga hvalf, till
den senare höra de bekanta snö- och
natt-styckena från Stockholm, hvilka i sina
öfverdådigt djärfva ljuseffekter och sin breda teknik
erinra om Zorn. Det tidigare stora bladet
Interiör från koret i S. Marco gör en härlig
clair-obscur-verkan, uppnådd med en helt
annan nitid och fin streckbehandling än i de
senare bladen. 1 sin stora, genom ett
ovanligt långsträckt format utmärkta spanska
torgplats och ännu mer i den lilla vyn af
Kröp-linerporten i Rostock har konstnären på ett
lyckligt sätt förenat arkitektonisk och
koloristisk hållning.

Utrymmet förbjuder att ingå på någon
närmare granskning af de öfriga etsningar,
som äro att se i Nationalmuseum. Jag vill
blott nämna de poesirika små
landskapsbilderna af Gellerstedt, Norstedt och Flodman,
Kronbergs älskliga och naiva S:ta Cecilia,
spelande orgel för några små, hvitklädda och
ljushåriga flickebarn, Tallbergs solida och
präktiga blad, bland hvilka Begrafning i Italien
synes mig stå främst genom sin breda och stora
karakter, Södeplunds skarpa och fina
reproduktioner efter Meissonnier, B. Constant och
Reynolds samt den Tallbergska etsarkursens
arbeten med förträffliga landskap af Prins
Eugen, Wallander, Thegerström och
Bergström. Slutligen vill jag särskildt framhålla
Carl Larssons blad, bland hvilka märkes en
stor och munter bild af konstnären med lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free