- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
53

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 7, Juli - Konst. Moderna svenska etsningar på utställningen och i Nationalmuseum. Af John Kruse - Ett praktverk öfver konstutställningen. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGBOKEN.

53

Brita på axeln, vidare en färg-etsning af en
nigande rococodam i läckert gulgrön klädning,
ett par själfporträtt (det ena visar C. L.
sådan han såg ut, då han i sommarhettan
fullbordade sina stora fresker i
Nationalmuseum) samt några studier efter kvinnlig
modell, hvilka äro utförda med sin mästares
fina och känsliga sinne för linieskönhet; i
synnerhet märkes det ypperliga och originela
svartkonstbladet af modellen, sittande
framåtlutad på en stol och sedd från ryggen. De
förut omnämnda bladen af von Rosen och
Ljungdahl finnas naturligtvis äfven att se i
Nationalmuseum.

Det rena kopparsticket synes ju tillsvidare
vara utdödt i vårt land. 1 Nationalmusei
utställning synas visserligen tvänne prof af
denna konstart, men de äro så gamla som
från 1859 och 1 864, båda utförda af Sveriges
ännu så länge siste kopparstickare, Ludvig
Ruben (död 1875). Årtalet 1 859 bäres af ett
själfporträtt, som visar oss en konstnär med
glada och goda ögon, ett yfvigt böljande,
lockigt hår, koketta små mustascher och
pipskägg samt ett älskvärdt, fint leende öfver
det rundhylta ansiktet. Det andra af Rubens
blad — båda äro de i stort folioformat —
återger Christofano Alloris ståtliga Judit-bild
i Florenz. Detta kopparstick ansågs af
kännaren Eichhorn för »det yppersta i Sverige
utförda gravyrarbete, ej ens Forssells bästa
verk undantagna». Det är också af en
magnifik verkan i sin väl träffade, stolta
italienska formprakt och sin mästerliga
ljusverkan. Tyvärr äger museet ej de två
andra kopparstick Ruben utförde under sin
af samtiden föga uppskattade och kanske
därför så litet produktiva
konstnärsverksamhet, Skattepenningen efter Tizian (1858) och
hans sista, ej fullt afslutade gravyr efter
Rafaels Madonna della Sedia, hvadan de ej
heller kunnat utställas. Men hvad som visas
af Ruben torde nog föranleda en och annan
älskare af den gamla romanskt klara och
fasta italiensk-franska gravyrkonsten att sända
en längtans suck tillbaka till förflutna tider.
Han har kanske icke så alldeles orätt i sin
längtan, men är han rättvis, måste han
erkänna, att om kopparsticket är dödt, så har
däremot etsningen i våra dagars Sverige stått
upp till en blomstrande renässans, som lofvar
godt för dess framtida existens. Kanske skola
äfven för kopparsticket renässansens dagar
randas. J. K—e.

ETT PRAKTVERK ÖFVER
KONSTUTSTÄLLNINGEN.

Modern, konst rid Allmänna konst- och
industriutställningen i Stockholm 1897.

Generalstabens litografiska anstalts förlag.

NÄR man genomströfvat det ljusa sagoslott,
som bildar det värdiga omhöljet till de
ovärderliga konstskatter, hvilka under fyra
månader för intet utdelats, är det med en
känsla af saknad man tänker på att allt detta
om en liten tid skall sändas åt världens fyra
hörn. Genom det glädjande inköpet till
statens samlingar kan man visserligen för all
framtid få njuta af några glanspunkter,
flertalet af konstverk får man dock aldrig återse.
1 vårt land, där man nästan aldrig påträffar
en fotografi af en modern svensk målares
tafla, där man måste skicka till Hanfstängl,
om man vill hafva t. ex. något af Carl
Larsson, hälsar den bildade svenska allmänheten
med bifall ett arbete som det ofvannämnda
redan därför, att man härigenom får tillfälle att
konstatera, att moderna taflor kunna
fotograferas. Dessa ljustryck, säger man, förutsätta
en fotografi, alltså kunna prins Eugens,
Liljefors’ m. fl. taflor fotograferas, och det visste
man knappast förut. Slutligen bör samlingen
vara till nytta för dem, som af principskäl
ej besöka en utställning af moderna
målningar. De kunna i ett arbete som detta
skaffa sig på ett stilla och ofarligt sätt någon
aning om den konst, öfver hvilken de redan
från teoretisk synpunkt lyst ett sjufaldt ve.
— Kanske skulle i ett större eller mera
konstintresseradt land ett motstycke till det
arbete, som utgafs öfver förra årets
Berlinutställning, varit ännu förträffligare än det
föreliggande. Fotogravyrer intryckta i texten
blir nog den mest högaristokratiska formen
för ett konst-samlingsverk, men fotogravyren,
det ädlaste fotografiska reproduktionssättet,
är här i Sverige lika efterlängtad som en
tidskrift för Shakespeare-forskning hos
hotten-totterna. Lägger man nu härtill, att den
ifrågavarande publikationens ljustryck verkligen
står på höjden af hvad som kan göras, att
urvalet i de två utkomna häftena är gjordt
med smak och opartiskhet, att texten af Tor
Hedberg är klar, tillförlitlig och upplysande,
inser man, att detta arbete ger allt hvad man
har rätt att fordra. Liljefors’ »Örnar», Böcklins
»Heraklesdyrkare», som bakom den konstrikt
hopfogade stenmuren söka rysningen för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free