Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 7, Juli - Teater. På teater- och musikutställningen. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
DAGBOKEN.
äfven här spåras! Jämför t. ex. Ernst
Ahl-grens och Knut Michaelssons manuskript till
»I telefon» och till!
Nyligen — efter vår frejdade
landsmannin-nas senaste besök i Stockholm — har ett
särskildt skåp ägnats åt en
Kristina-Nilssonkollektion. Hennes konstnärsbana faller
nästan helt och hållet utom Sveriges gränser,
hon har uppträdt här mindre än många
ut-ländingar, och dock står hon genom oslitliga
band, som hon själf upprepade gånger visat
sig älska och vörda, vårt hjärta närmare än
mången, af hvilkens konst vi mera ofta och
direkt hämtat njutning. Därföre se vi med
intresse och stolthet den fiol, på hvilken hon
spelade som barn, programmet för hennes
första uppträdande i Lacroix’salong 1860,
ungdomsporträttet måladt af friherrinnan
Leuhusen och sedan några minnesmärken af den
glänsande bana, som denna stjärna vandrat
på konstens firmament, det ej smickrade men
intressanta fotografiporträttet från »le second
empire», Ofelias klädning, Elsas krona,
Leonoras - smycken, Helenas hufvudprydnad och
Desdemonas halsband. Det ligger ett stycke
historia häri. Hon och hennes konst hafva
utvecklats mycket, från det hon spelade och
sjöng som barn och framfördes af Franz Berwald
tills hon i Paris 1868 kreerade Ofeiia och
därifrån än merT tills hon utförde
hufvudpar-tierna i Boitos och den åldrige Verdis operor.
Och för att göra denna historia fullt aktuel
finnes i samma skåp den fotografi, som hon
vid sitt besök å vår utställning i sommar
öfverlämnade till teater- och musikutställningens
skapare med autografen »Christine Nilsson,
comtesse de Casa Miranda 1897».
I denna stora af små saker och småsaker
sammansatta samling finnes dessutom så
mycket som är af mindre universelt intresse men
som dock, enligt utställningens plan, har bort
få sin plats. Hit räknar jag de stora
porträttgrupperna af våra teaterpersonaler, vårt
hofkapell, teaterförbundet och af en stor mängd
mer eller mindre illustra sång- och
musiksällskap. På sitt sätt hör till denna grupp äfven
den rikhaltiga samling af olika tiders
musikinstrument, som upptager ett af salens fyra
hörnkabinett och som äges af herr Claudius
i Malmö, en samling, hvartill, enligt kännares
utsago, man vida omkring skall förgäfves söka
ett motstycke i fullständighet och raritets-värde.
På väggarna i detta kabinett återfinna vi
bilder af många utländska konstnärer, som här
vunnit konstnärligt borgarbref — Wilma
Neruda, Ole Bull, Aloys Ander, Olaf Poulsen,
Desirée Artöt, Lucca, Coquelin, Febvre, Ida
Aalberg, Duse, von der Osten, Lugné Poë
m. fl.
Från vårt gamla gustavianska operahus
möta oss flera minnen. Midt för ingångsdörren
finnes i förminskad skala hela prosceniet och
där bakom Desprez’ dekoration till sista akten
i »Gustaf Vasa» med figurer i proportion
framställda i vax. I prosceniet kan fällas och
hissas en ridå, sådan, som operahusets första
såg ut — Desprez’ original-eskiss till
densamma sitter på väggen till vänster. Själfva
scenen är en rörlig skifva, som kan svängas
rundt och visar, huru scenen tar sig ut
»mellan kulisserna».
På annat håll se vi en reproduktion af det
gamla regissörs-rummet i pompejansk stil, dit
Gustaf III först bars in, när Ankarström
af-fyrat sitt skott, det lilla, lilla rum, i hvilket
Ristori yttrade, när man för henne berättade
om dess minnen: »C’est done une grande
- chambreque celle- ei!» Här se vi kung Gustaf
III sittande vid en sekretär, en afbildning af
densamma, i hvilken han undertecknade
förenings- och säkerhetsakten, och som förr
befunnit sig i de kungl- teatrarnes ägo, och
öfver-lämnande till G. M. Armfelt deras reglemente.
Kupolens undre kant smyckas af Grabows
lyckade bilder af åtskilliga äldre operascener,
som .alla goda stockholmare minnas från det
gamla operakaféet.
Om vårt nya operahus och om de tider,
som stunda, påminnas vi ej mycket. Vi få
se Grabows prisbelönta och i sanning mycket
vackra förslag till en ny ridå, men det är
också allt. Dock — som i början sades —
denna teater- och musik-utställning är
företrädesvis ägnad åt minnet af ett förgånget,
ej åt debatter om det närvarande eller åt
ett mer eller mindre ovisst framtidshopp.
E. G.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
