Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 10, 11, Nov. - Elias Brenner. Af John Kruse - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
117
fornsvenskan, öfversatte en samling sinnrika
finska ordspråk till svenska och förströdde
sina tankar under det pästen rasade 1710
med att skrifva en kort förteckning uppå de
namnkunnigaste Pestilents-tider i Sverige. Nutiden
har svårt för att fatta en dylik
mångsidighet, Olof Rudbecks tid var mindre ovan
därvid. Det var en förvisso välförtjänt belöning
åt ett ärorikt och nyttigt lif som gafs, då
Karl XII i 7 i 2 förlänade Brenner adelskap
- men det hade varit bättre, om konungen
kunnat bespara den gamle forskaren den bittra
smärta han måste hafva känt, då han 1712
i en böneskrift nödgades anropa sin monark
att bevisa honom den »höga Kongl, nåde»
att han måtte utfå -— ett års innestående lön.
Att Brenner kunde uthärda under sina
senaste års stora bekymmer och arbeta med,
som det tyckes, oförminskad arbetskraft,
berodde nog till största delen på hans egen
inneboende kärnkraft och förmåga att glömma
sig själf för de stora målen, men också i icke
ringa grad på den harmoni och lycka, som
rådde i hans hem och alltid synes ha rådt
där. Det var den på sin tid frejdade skald-
innan, »hedersgumman» Sophia Elisabeth
Brenner som var hans maka och goda vän, födde
honom 15 barn och ändå fick tid att både
skrifva vers och sköta hushållet. Ur hennes
dikter har författaren hämtat åtskilliga drag,
som belysa detta lyckliga samlif, öfver hvilket
det faller en egendomligt modern vacker dager
af fin humanitet och själisk sympati.
Boken utmärker sig för en synnerligen
gedigen och smakfull utstyrsel, hvarjämte den
är rikt och dyrbart illustrerad med fina
helio-gravyrer efter miniatyrporträtten, ett par ej
fullt lyckade fototypier efter kopparstick samt
ett förträffligt kopparstick (Gyldenstolpes
porträtt) tryckt med originalplåten. Några
värdefulla bilagor äro bifogade vid slutet och
märkes bland dem Brenners bref till den, som
han trodde skulle bli hans numismatiske
efterföljare, Erik Benzelius d. y., hvilka äro
förvarade i Linköpings stiftsbibliotek och med
undantag af ett (publiceradt i Gjörwells Sv.
bibliotek) förut ej varit tryckta.
Herr Aspelins arbete om sin landsman
är i sitt slag en mönstergiltig publikation.
J. K—e.
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR.
K. dramatiska teatern.
Okt. 26. Villa Gaby. Komedi i 3 akter af Léon
Gandiilot. Öfversättning från franskan.
16. Den beryktade fru Ebbsmith. Skådespel
i 4 akter af Arthur W. Pinero.
Öfversättning från engelskan.
Vasateatern.
Nov. 9. Syskon. Lustspel i 1 akt af Karl Hedberg.
Reformatorn. Skådespel i 3 akter af È.
A. Butti. Öfversättning af H. K.
KUNGL, dramatiska teatern har ej varit
lycklig med sina två senaste nyheter.
De voro af mycket olika slag men
voro hvar för sig ett dåligt prof på en
dålig genre. Största felet med »Villa Gaby»
är, att det egentligen ej tillhör någon
genre alls utan står bredbent med ena
foten långt inne i farsens villervalla, med
den andra på »la haute comédies»
välansade område. Ett väl afvägdt och
balan-seradt vacklande på gränsen mellan dessa
fält kan ju vara pikant nog, men här
komma växlingarne planlöst och hufvudstupa,
bereda skådespelarne svårigheter och
publiken intet nöje. Det är skillnad på
pjeser, som spelas på Vaudeville, och pjeser,
som spelas på Palais Royal i Paris. När
man ser andra akten som den spelas å
vår teater, skulle man gissa, att originalet
gifvits på Palais Royal, men när
sedan samma artister spela tredje akten, är
tonen Vaudeville-teaterns. Stycket har
förtjänster åt bägge hållen, fars-scenerna äro
uppsluppna och omotståndligt muntrande,
och där finnes för öfrigt en stundtals
intressant karaktersteckning och en stundtals
rolig dialog. Fru Gabrielle är en bra
komedifigur i första och andra akten, hennes
växlingar i humör äro där af förf. fint
observerade och återgifna, och detta rent
kvinnliga »par dépit» att därför att den ene
mannen orättvist misstänker henne genast
gunstigt upptaga den andres
kärleksförklaring, som hon ett ögonblick förut
af-spisat med förakt, gör karakteren intressant,
hvaremot det slutliga omslaget, då
älskaren på hennes foranstaltning i stället friar
till systern, något som från hans sida är
mycket naturligt, är allt för bristfälligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
