- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
95

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 12, Nov. - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGBOKEN.

95

TEATER.

STOCKHOLMS TEATRAR.

K. Dramatiska teatern.

Nov. 29. Hamlet, prins af Danmark. Sorgespel i
5 akter af William Shakspere.
Öfversättning af C. A. Hagberg.

Vasateatern.

26. Mäster Olof. Skådespel i 5 akter af
August Strindberg.

Södra teatern.

Dec. 2. Miss Domino. Fars i 3 akter af
Wilhelm Jacoby och Franz Deutschinger.

Det har varit fest i våra Stockholmska
teaterförhållanden under de sista dagarne
af november. Våra två förnämsta
talscener hafva haft hvar sin anmärkningsvärda
première: på Vasateatern Strindbergs
»Mäster Olof», på k. dramatiska teatern
Shaksperes »Hamlet». Som en sällsynt och
glänsande fest måtte tillfället hafva tett sig
för några af k. dramatiska teaterns bästa
förmågor att få ägna sitt studium åt sådana
uppgifter som den Shakspereska
tragediens figurer; ett festligt och oförgätligt
ögonblick måste det hafva varit i herr Lindbergs
lif, då han under en jublande hyllning, som
var för allmän och för varm för att kunna
kallas klick-demonstration, framförde sin
Hamlet för första gången å denna seen.
Hela det sätt, hvarpå »Mäster Olof» gafs,
kan betraktas som en upprättelsens fest för
Aug. Strindbergs ungdomsarbete, som gifvits
så litet, fast det såsom varande vårt kanske
bästa inhemska drama bort vara
repertoarstycke sedan ett fjärdedels sekel. Det
hvilade öfver hela premieren både i salongen
-och på scenen en medryckande stämning
af festivitas och entusiasm. Teaterns allra
bästa krafter voro i elden äfven i mindre
uppgifter, och den sceniska uppsättningen var
äfven som molandersk betraktad etwas noch
nie dagewesenes. Jag har aldrig på svensk
seen sett något så helt genomfördt, så
konstnärligt smakfullt och så historiskt riktigt.
Det ligger enligt mitt förmenande ett stort
vetande, en fin kultiverad smak och en be-

tydande regissörstalang bakom ett sådant
resultat, och jag ämnar ej afstå från rätten
och nöjet att konstatera detta, fast herr
Molander är min personlige vän. —
Slutligen var det ett festligt ögonblick för oss
såväl som för herr Emil Hillberg själf, när
vi fingo återse honom nied obruten vigör
och kraft i en af hans tidigare teaterbanas
mest glänsande skapelser.

Om dessa två stycken kan en kritik med
ett utrymme som dennas ej uttala sig. Om
»Mäster Olof» äro skrifna lika många sidor
som volymer om »Hamlet», och detta vill ej
säga litet. Det vore kanske orättvist att
begära, att en repris af »Hamlet» från k.
dramatiska teaterns direktions sida skulle
betraktas som ett lika stort evenement som
en ny uppsättning af »Mäster Olof» från
direktör Ranfts, men säkert är, att en
jämförelse mellan de olika sätt, på hvilka man
gripit sig an med uppgiften, länder till större
heder för Vasateatern och Strindberg än för
landets första seen och Shakspere. Den
sistnämnde kan lugnt lefva sitt
odödlighets-lif ändå, och teatern torde tämligen
obekymrad häraf framsläpa sin tillvaro. På
Vasateatern är, hvad den rena
iscensättningen beträffar, allt nytt, allt vackert och
allt riktigt, på k. dramatiska teatern är
allt gammalt, mycket vackert och litet
riktigt. Men på bägge teatrarne spårades hos
de uppträdande ett lefvande intresse och
ett på det hela godt resultat af detta.

Jag har nu sedan 1877 sett herr
Lindbergs Hamlet många gånger i olika städer,
omgifning på scenen, maskering, uppfattning
och spelsätt. Senast var det då han för
två år sedan gaf rollen på Vasateatern;
jag hade då tillfälle att i denna tidskrift
konstatera, hurusom hans uppfattning af
rollen — ehuru skenbart så växlande -— i
själfva verket arbetade sig upp från en
ursprungligt personlig grund till allt högre
konstnärskap i framställningen. Jag sade
då: »Under detta sökande, detta oafbrutna
arbete har rollen många gånger förändrats,
men så fullödigt konstnärlig som nu har
herr Lindbergs framställning af Hamlet
aldrig synts mig förr. Måhända fanns förr
något mer af en stark och djärf lyrisk flykt,
som nu väl mycket dämpats, men på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free